hans territorium
jag visste nästan från början att det skulle bli så här. jag gav mig in på hans territorium, det som inofficiellt var hans. och till råga på allt var jag tvungen att hångla en dm ifrån honom. förstår inte varför. hade lika gärna kunnat låta bli. visat det respekt för honom så som jag hoppas han visar respekt för mig.
allt är egentligen stor j:s fel. han sa att chewie hade hånglat, och det var som att sätta på en kran. fem minuter senare sa han att det var någon i vit overall, vilket kunde ha varit typ 50 andra personer. men efter det så började jag gråta så fort jag såg mitt ex, oavsett vad han gjorde.
det som gör mest ont är att han verkligen inte vill ha mig längre. hade han bara visat något intresse hade det inte känts så som det känns just nu. han får mig att känna mig oälskvärd och jag hatar det. jag vet någonstans innerst inne att det inte är så, men har man en gång fått in den känslan i kroppen är det svårt att komma bort från den. jag vill så gärna känna att jag är mer värd, vilket jag vet att jag är, men jag vet inte vart jag ska börja.
tack fag haf och s för att ni får mig att känna mig något så när normal, annars vet jag inte vad jag hade gjort.
hädanefter är squvalp hans. nästan sjöslaget också. så kul är det inte. jag behöver mina saker, där han inte är inblandad. han ska få sitt territorium så kan jag skapa mitt. jag önskar bara att jag inte älskade honom längre. han är inte värd min kärlek.
om jag inte kan berätta sanningen för min psykolog, hur ska jag då kunna erkänna den för mig själv?
allt är egentligen stor j:s fel. han sa att chewie hade hånglat, och det var som att sätta på en kran. fem minuter senare sa han att det var någon i vit overall, vilket kunde ha varit typ 50 andra personer. men efter det så började jag gråta så fort jag såg mitt ex, oavsett vad han gjorde.
det som gör mest ont är att han verkligen inte vill ha mig längre. hade han bara visat något intresse hade det inte känts så som det känns just nu. han får mig att känna mig oälskvärd och jag hatar det. jag vet någonstans innerst inne att det inte är så, men har man en gång fått in den känslan i kroppen är det svårt att komma bort från den. jag vill så gärna känna att jag är mer värd, vilket jag vet att jag är, men jag vet inte vart jag ska börja.
tack fag haf och s för att ni får mig att känna mig något så när normal, annars vet jag inte vad jag hade gjort.
hädanefter är squvalp hans. nästan sjöslaget också. så kul är det inte. jag behöver mina saker, där han inte är inblandad. han ska få sitt territorium så kan jag skapa mitt. jag önskar bara att jag inte älskade honom längre. han är inte värd min kärlek.
om jag inte kan berätta sanningen för min psykolog, hur ska jag då kunna erkänna den för mig själv?
5 månader
sist jag hade den här rubriken på något hade vi varit tillsammans i fem månader och jag var fortfarande nykär. men nu... på onsdag är det fem månader sen han gjorde slut. och jag kan inte bestämma mig. saknar jag fortfarande honom? tycker jag fortfarande om honom mer än jag borde? vi sågs igår och jag är så kluven. det känns ganska mycket som om jag skaknar min n, som jag såg honom, som han var när han var med mig. men han finns inte längre.
fem månader som singel. och jag vet fortfarande inte om det var värt det. ska man behöva slänga bort flera år på förhållanden som går sönder som det sedan tar år att reparera. är det värt det?
nu är valborg över. tänker spendera första maj i sängen. blev en väldigt skvallerfri helg. jag hade hoppats på att kunna skvallra lite om mig själv men tydligen är jag född utan slampgenen. om jag inte får dåndimpen när jag ser nån första gången så kan jag inte ens förmå mig att hångla med personen, oavsett hur söt han är. säkert en bra egenskap i slutändan, men det är tråkigt!
fem månader som singel. och jag vet fortfarande inte om det var värt det. ska man behöva slänga bort flera år på förhållanden som går sönder som det sedan tar år att reparera. är det värt det?
nu är valborg över. tänker spendera första maj i sängen. blev en väldigt skvallerfri helg. jag hade hoppats på att kunna skvallra lite om mig själv men tydligen är jag född utan slampgenen. om jag inte får dåndimpen när jag ser nån första gången så kan jag inte ens förmå mig att hångla med personen, oavsett hur söt han är. säkert en bra egenskap i slutändan, men det är tråkigt!
ärlighet varar längst?
det var som jag trodde, det var något på g mellan j och den lilla skådespelerskan. såg dem på uni idag när de gick och höll varandra i handen. härligt att han kände att han kunde vara ärlig mot mig! men jag anade att det var något sådant eftersom jag inte hört av honom på ca 1 ½ vecka. så mycket för den vänskapen. sen tycker man ju att lindergood kunde sagt nåt oxå, men nej...
jaja.. nu behöver jag inte grubbla mer över det iaf. inga fler killar för mig på ett tag! nu ska jag bli celibat. eller nåt.
jaja.. nu behöver jag inte grubbla mer över det iaf. inga fler killar för mig på ett tag! nu ska jag bli celibat. eller nåt.