tillgänglighet
varför kan jag inte bara acceptera att det är bra? det är så här det ska vara! jag ska inte behöva ha ångest varenda gång jag träffar honom. jag ska kunna säga vad jag tänker på utan att tro att han ska springa. det är dags för mig att växa upp nu.
det var så mysigt igår, precis vad jag behövde. jag behöver lite "normalitet" bland allt annat, lite på mina tider och mina villkor.
jag har kommit på vad jag vill göra med min tid nästa år, men jag måste tänka igenom det ordentligt. det kommer i så fall vara det största jag någonsin gjort, på gott och ont. jag vet inte om det är värt det, men åååh vad roligt det skulle vara!!! tänka tänka tänka..
dags för lite kick nu. inte alls sugen men så är det ibland.
ska det vara så jävla svårt?
ah well, man kan inte få allt här i världen.
vi ska till sjögräs ikväll så han kan bli dissikerad av mina vänner. det ska bli roligt =)
rosa moln
jag håller på att bli kär. nu gäller det bara att ha "snacket". om det behövs.
men rosa moln och leenden, det är statusen just nu.
värderingsregler
dikt och ren jävla lögn
han dröjde med att svara på ett sms igår och jag var helt övertygad om att nu vill han inte träffa mig längre. sen svarade han och sa att såklart ville han det, men ändå. nu är jag fast i ångestträsket. i alla fall tills vi ses ikväll. då kanske jag går tillbaka till att vara blasé. men det var nog bara lugnet före stormen.
jag tillbringade nog sammanlagt en timme igår med att sitta och titta på ett kort av honom som inte ens är speciellt bra. jag tycker nog om honom trots allt....
för bra
nu har vi setts både söndag och måndag.
igår tog han mig på en fyra timmars promenad runt "hans" söder. vi pratade konstant och sen gick vi hem till honom och käkade middag och hade sex "s-style". han är trevlig, snygg, lyssnar på bra musik. vi funkar bra ihop och han kan kyssas. vi klickar helt enkelt.
men det är för bra. jag går och letar efter fel. det kan inte bara vara lätt. det ska vara kamp, ångest, inte veta någonting och bara helt jättedåligt innan man blir tillsammans. sen ska innan-ångesten gå över i han-kommer-lämna-mig-ångesten och även om man är lycklig så ska man samtidigt vara livrädd. det ska inte vara lätt och ångestfritt. jag har inte ens tentaångest! min teori är att de båda ångestvarianterna tar ut varandra.
s tyckte jag skulle blanka tentan så jag iaf kände ångest för något så det kändes normalt. det är inte normalt för mig att vara ångestfri, speciellt inte när tenta och/eller killar är inblandade.
jag är rädd att jag kommer göra något jättedumt bara för att jag inte är rädd att förlora honom. testa honom på alla sätt och vis tills han tröttnar och gör slut. om vi ens blir tillsammans, ska inte ta ut händelserna i förskott här inte.
gaah! jag önskar jag bara för en gångs skull kunde sluta tänka! det hade varit så skönt. men jag vet verkligen inte hur man gör det. jag har i alla fall bestämt mig för att ge mig och 2-meters mannen en chans. på riktigt. jag har slängt mina löparskor och måste köpa nya om jag får för mig att jag behöver springa ifrån det hela och det har jag helt enkelt inte råd med.
hmmm
sms-terror
bristen på meddelanden i inkorgen KAN ju bero på att han säkert är på väg till Paris, men det har kommit fram det vet jag...
stalkerwannabe? jag? nejdå!
2-meters mannen
vi har spenderat två nätter tillsammans. inget sex men mycket hångel och mer prat, om allt mellan himmel och jord.
han åker snowboard, lyssnar på bra musik, är vänster (ja, är ni förvånade eller) och tvättäkta söderbetongbarn. trevlig som bara den och får mig att må bra. och så är han faktiskt snygg också, min 2-meters man (glömde jag nämna att han är 198 cm lång? me like).
jag hoppas att det här går bra nu, att jag inte får kalla fötter, inte har tillräckligt starka känslor eller något annat typiskt mig. men just nu ska jag njuta av att jag har träffat någon jag tycker om som jag inte har en massa issues med. allt är bara nytt och fint.
inte så smart
de stod där och pussade varandra i varsin palestinasjal. det bara bekräftar det att vi inte var rätt för varandra. vi var på väg åt helt olika håll. men det gör inget för jag har skaffat mig ett nytt span, en riktig hunk! såklart går han på kickboxningen och jag har ingen aning om vad han heter.
jag vet att han är ca 185 cm lång, blond, har riktigt vackra armar och stora byxor. allt jag vill ha i en kille, ytligt sett. ska nog börja kalla honom hunken. lär väl uptäcka nästa gång jag ser honom att han inte är så het eller nåt. typiskt mig. eller så kommer jag tycka att han är lika het som jag hitills har tyckt och bli toknervös varje gång jag ser honom och därmed aldrig komma längre än ett stammande hej. problem problem.
i stunden
nu vet jag att det bara var i stunden, i situationen. han är en jättefin kille (sånt man älskar att bli kallad...) men vi ska förbli vänner. förhoppningsvis bra vänner.
jag vill ha gröna kuddar
under mitt täcke vill jag ha en kille, en man, en pojke. en människa som kan somna bredvid mig, som kan göra mig trygg nog att somna. någon som ligger där när jag vaknar, som får mig att le trots att han har dreglat på min favoritkudde.
han ska hålla mig i handen på stan, jag ska få luta mitt huvud mot hans axel när vi sitter på bussen och jag är trött. han ska göra mig sådär lagom rädd för att förlora honom, bara tillräckligt mycket, så att jag känner att jag är kär.
han ska få mig att skratta, han ska säga åt mig när jag är löjlig och dryg. han ska få mig att må bra och inte låta mig stöta bort honom.
jag vill ha en människa under mitt täcke som är kär i mig, älskar mig, som jag älskar tillbaka.
run, drottning kokos, run
var det stunden eller situationen eller är det dags att börja springa nu?
hit me HARD
argh. det har verkligen inte känts någonting hur mycket jag än har vridit och vänt på det hela och så kommer det nu. NU, när jag äntligen mår bra och börjar få ordning på mitt liv på riktigt. jag vill inte ha något som hänger efter, som ens orsakar tillstymmelsen till klump i bröstet. jag vill vara klump-, ångest- och depressionsfri. är det så mycket begärt?
kan någon slå mig hårt, HÅRT, så jag kan komma på bättre tankar. jag vet inte ens varför jag är nere. behöver kanske bara sova. gonatt.
grubbel bubbel
ska på lammköttsfest ikväll med lillebror. ska bli intressant. lär ju tröttna efter en timme. som tur är kan mamma hämta mig i värsta fall.
nej. dags att städa.
nytt liv del 1
and while we're on the subject: även basketvärlden bjuder på fina pojkar. har inte kommit på ett bra smeknamn för mitt senaste span än, men oh så fina armar han har! ville bara spela en väldigt nära match mot honom och sen sätta på honom i duschen. härligt att min libido har vaknat igen :D ska ut på fredag/lördag med busan och då blir det good old times.
förövrigt går andra dagen som medlem i viktklubb.se bra. jag äter absolut ingenting och har inget kvar i magen. snacka om att leva på reserver ;-)
mr d
bildterapi
det känns faktiskt som om jag är på väg att komma över det hela nu. på tiden, efter 7 månader. men nu är det på riktigt, inte bara som jag säger. jag vill verkligen gå vidare nu, jag vill inte hänga mig fast vid minnen och känslor. jag vill träffa någon ny som kan ta mig med storm och som kan hantera mig. på riktigt. jag vill hitta någon som jag kan vara 100 % mig själv med. drömma kan man alltid.
love is in the air. oo, love is in the air...
long time no see
fick mess av n på min födelsedag.......jag vet inte. borde jag inte sluta bry mig om honom, sluta sakna honom vid det här laget? han var bland de första jag ville ringa när jag kom hem (gjorde det inte) och under hela resan undrade jag hur det hade varit om han hade följt med till USA istället för alyssa (äntligen ett smeknamn på henne). jag vill inte bry mig mer, inte tänka på honom längre. men behöver inte träffa honom på tre månader. nog det bästa som kunde hänt under förutsättningarna.