catcher in the rye
5 dagar i malaga och påtvingade samtal kan ha räddat mitt förhållande. känslan som har bankat sig på den senaste tiden var alltså inte fel. det har varit skit. vi som är så bra har varit totalt jävla keff, i brist på bättre ord.
att man kan vara så nära utan att prata om det. att jag har tänkt tanken att efter semestern, då kan det ta slut, då finns det inga tvång. att jag kunde låta mig själv sjunka så lågt utan att ta tag i det.
han och jag, som redan har namn (nästan) till våra barn, som är så bra på alla plan, att vi var (eller är?) så nära. men jag tror han har vaknat nu. och jag måste lyssna på mig själv och säga ifrån. min sorts självständighet repellerar med förhållanden och måste hållas i hårt schack.
oavsett hur lite jag passar i förhållande generellt så vill jag vara med 2metersmannen. för jag har hört att kärlek inte alltid räcker, så jag har bestämt mig. jag ska få det att fungera med honom, i vått och torrt (men inte så att jag blir bitter).
förhoppningsvis kan jag om ett år säga: malaga - vår räddare i nöden.
att man kan vara så nära utan att prata om det. att jag har tänkt tanken att efter semestern, då kan det ta slut, då finns det inga tvång. att jag kunde låta mig själv sjunka så lågt utan att ta tag i det.
han och jag, som redan har namn (nästan) till våra barn, som är så bra på alla plan, att vi var (eller är?) så nära. men jag tror han har vaknat nu. och jag måste lyssna på mig själv och säga ifrån. min sorts självständighet repellerar med förhållanden och måste hållas i hårt schack.
oavsett hur lite jag passar i förhållande generellt så vill jag vara med 2metersmannen. för jag har hört att kärlek inte alltid räcker, så jag har bestämt mig. jag ska få det att fungera med honom, i vått och torrt (men inte så att jag blir bitter).
förhoppningsvis kan jag om ett år säga: malaga - vår räddare i nöden.