Drottning Kokos

ibland undrar man vad j*2 hade gjort utan mig och f. det är KAOS på kontoret, ingen verkar ha koll på någonting. stewie är mest bara stressad och mandor pysslar bara med sin databas. och ns... ja, vet inte vad jag ska säga. men det  är 1½ vecka kvar nu, mycket mer kan väl inte gå fel. om inte night cap-generalen bestämmer sig för att inte höra av sig.


argh! frustration.

jag fick BA på min skattetenta! Helt otroligt. Ännu mer otroligt är att jag bara var två poäng från AB. två usla poäng... jaja... inget att göra något åt nu, men kanske dags att lägga manken till på förvaltningsrätten så det kan gå bra där med! jag är så glad! välförtjänt dock. jag pluggade för en gångs skull.

jag känner att ångesten är på väg tillbaka. skulle behöva en helg utan att göra någonting alldeles själv.

träningen är inte rolig just nu, basketen känns bara tidskrävande och 2 metersmannen.. ja, han är helt underbar och helst av allt skulle jag vilja vara med honom hela tiden, men även han bidrar till min stress. jag får ju aldrig vara själv! så imorgon kväll ska det bara vara jag och entourage. helst skulle jag vilja ligga i sängen i en vecka och bara äta glass och choklad, men det går inte riktigt.

det är bara lite mycket just nu, om mindre än en månad är det över.

ja... då var man inte längre singel. och vi har haft otrohetssnacket. och vi har pratat om annat som är tokjobbigt för mig. och jag förstår inte hur han orkar hantera mig så som han gör. jag hade bara sagt fuck it och gått hem. han är så bra för mig att jag inte vet hur jag ska förklara det.


...just like heaven...

han är alldeles för tillgänglig och "där" för mig.

varför kan jag inte bara acceptera att det är bra? det är så här det ska vara! jag ska inte behöva ha ångest varenda gång jag träffar honom. jag ska kunna säga vad jag tänker på utan att tro att han ska springa. det är dags för mig att växa upp nu.

det var så mysigt igår, precis vad jag behövde. jag behöver lite "normalitet" bland allt annat, lite på mina tider och mina villkor.




jag har kommit på vad jag vill göra med min tid nästa år, men jag måste tänka igenom det ordentligt. det kommer i så fall vara det största jag någonsin gjort, på gott och ont. jag vet inte om det är värt det, men åååh vad roligt det skulle vara!!! tänka tänka tänka..

dags för lite kick nu. inte alls sugen men så är det ibland.

ok, vi hade nästan snacket i måndags natt. vi kom fram till att vi inte är oseriösa. sen tog det stopp. jag hoppas det berodde på att vi inte var redo att ta förhållandesteget annars är jag fast i ett förhållande där jag än en gång inte vågar prata. men det tror jag inte. allt känns så mycket lättare med 2 meters mannen. jag är mer bekväm, mer öppen, mer mig själv. jag lider inte av samma ångest som jag gjorde med n. å andra sidan är det inte lika häftiga känslor. inte samma knytning i magen varenda gång jag ser på honom, inte samma sexlust varenda gång han tar på mig. men det är bara att komma över. det är inte sämre på grund av det, antagligen bättre eftersom trygghet är en så viktig grej för mig. det är bara det att min inre drama queen inte får samma utlopp.

ah well, man kan inte få allt här i världen.

vi ska till sjögräs ikväll så han kan bli dissikerad av mina vänner. det ska bli roligt =)

värt det eller inte, nu är jag fast. han är bara wow och det är rosa moln och ångest för att han ska försvinna och allt annat som hör till. men det verkar inte som om han är på väg någonstans. han fyller 25 imorgon men vill ändå träffa mig efter släktmiddag och firande med kompisar. så nu är det bara för mig att köpa en present oxå. men det löser sig. blir nog en mössa så han slipper frysa om sitt rakade huvud.

jag håller på att bli kär. nu gäller det bara att ha "snacket". om det behövs.

men rosa moln och leenden, det är statusen just nu.

om man ser till det stora hela, är det verkligen värt det i slutändan?

ingen tentaångest var det va? ha! och nu har min pre-relationshipångest dykt upp också. men varför inte? det är ju så mycket roligare så!

han dröjde med att svara på ett sms igår och jag var helt övertygad om att nu vill han inte träffa mig längre. sen svarade han och sa att såklart ville han det, men ändå. nu är jag fast i ångestträsket. i alla fall tills vi ses ikväll. då kanske jag går tillbaka till att vara blasé. men det var nog bara lugnet före stormen.

jag tillbringade nog sammanlagt en timme igår med att sitta och titta på ett kort av honom som inte ens är speciellt bra. jag tycker nog om honom trots allt....