Drottning Kokos

drivs alla av en rädsla att misslyckas? när jag gör saker får nog folk bilden av att jag är en driftig person som gör saker och ting för att uppnå personliga mål och komma någonvart i livet. men det kunde inte vara mer fel. det mesta jag gör drivs framåt av en rädsla att misslyckas och känslan av att jag inte riktigt räcker till eller är bra nog. detta gör att jag ständigt måste hitta nya utmaningar och hela tiden pusha mig för att visa att jag är en fantastiskt duglig och lyckad person.

men de som inte drivs av den rädslan, vad är det som gör att de får något gjort? jag menar, om jag inte innerst inne trodde att jag var en misslyckad och oduglig person hade jag inte gjort ett skit. då hade jag nog jobbat på ica och bott kvar hemma hos mamma och pappa. men det måste finnas otroligt lyckade människor där ute som vet att de är bra och tillräckliga. hur motiverar de sitt nästa kliv? vad är det som gör att de hela tiden vill lite till? de har ju redan bevisat för sig själv att de är nog, de duger.

min teori är nog att alla dessa karriärister och framgångsrika människor innerst inne tror att de inte är bra nog och hela tiden måste bevisa för omvärlden att de kan. detta innebär i sin tur att om hela världen vore lycklig och harmonisk skulle vi inte komma någonstans. vi skulle vara nöjda med hur saker och ting är och utvecklingen skulle gå mycket långsammare.

tänk vad skönt. vi skulle inte längre vilja ha större lägenhet, bättre utbildning, bättre jobb, mer pengar, snyggare partner, duktigare barn, fler utlandssemestrar, mer lycka, fler vänner, bättre förhållanden, mer gaaaah!  vi kanske skulle vara lyckliga på riktigt.

som det är nu kan jag, trots alla mina bedrifter (jag ÄR faktiskt ganska bra) ändå inte intala mig själv att jag inte behöver prestera mer. jag kan inte övertyga mitt inre om att a little goes a long way. jag kommer nog fortsätta pusha mig själv till att göra mer, göra nya saker, göra det som alla andra gör så jag kan få det där jobbet som alla andra vill ha och det där livet som ser så bra ut på papper. det är så konsigt att jag har blivit en sådan person när allt jag vill bli när jag blir stor är lycklig. jag undrar när jag kommer inse att ett liv till max inte innebär lycka. intellektuellt vet jag det, men hur lång tid kommer det ta att sjunka in?

jag hoppas att jag någon gång kommer till ett stadie i mitt liv då jag är så pass nöjd med mig själv att jag kan säga upp allt som jag tror definierar mig och sätta mig vid mitt skrivbord och göra det jag alltid drömt om: skriva en roman. och jag hoppas att den dagen innebär att jag verkligen har hittat min sanna lycka och att jag inte längre är rädd för att misslyckas. för vad skulle vara värre än att misslyckas med sin livs dröm? tänk om jag dör och har misslyckats med att vara lycklig.

jag sitter och laser gamla blogginlagg pa lunarstorm fran nar jag var tillsammans med n. blogginlaggen beskriver en needy och emotionellt osaker drottning kokos med en pojkvan som inte forstar henne. att jag var forvanad over att han gjorde slut? vi var inte kompatibla. jag ville bara tro det. jag gav honom en massa egenskaper som jag ville att han skulle ha men inte hade och intalade mig att han var sa.

hur arg, ledsen och besviken jag an har varit pa n for att han gjorde slut, skaffade en ny, flyttade ihop, fick barn, sa kan jag anda inte vara annat an tacksam over att han gjorde slut. annars hade jag aldrig blivit tillsammans med 2mm och det hade jag inte velat ga miste om. konstigt hur livet bli ibland.

Adidas Stan Smith Slipper

bild fran www.sneakersnstuff.com

2mm, lillebror, ost, tunnelbanan, varen, mina sneakers, ovriga klader, mina vanner (saknar er massor!), tv, p3, mor och far, kattkraket, kollegorna pa pru, basket, kick boxning, uni/jf/bibblan, stockholm, bib-kvallar, billig skummig ol pa allhuset, langfikor i 6an, sleven, riktigt brod, pesto, promenader, lund, ben & jerry, strumpor, tacke, osterlen, svensk mjolk, soder, svenska spraket

jag försöker fördriva tiden på ett iskallt coffee bean. om ca två timmar ska jag bege mig till center for policy alternatives för vidare transport till liberty plaza för bollywood film.

min vistelse här börjar lida mot sitt slut. det har varit bra veckor här i krigshärden. jag har sett både mindre och mer än vad jag trodde. av kriget har jag inte sett någonting. av landet har jag sett mer än jag trodde.

det kommer bli konstigt att komma hem. det är ny lägenhet, ny säng, evolutionerad pojkvän (han har numera tillräckligt långt hår för att ha en frisyr). jag undrar om jag är ny på något sätt. det är jag nog. lite säkrare i mig själv och det som är mitt. vågar lita på att saker och ting inte förändras allt för mycket bara för att jag är borta ett tag. men jag ska inte säga för mycket, är ju inte hemma än.

jag vet inte riktigt hur jag ska hinna med mitt liv när jag kommer hem, med uppsats, flytt, vänner, basket, träning. allt ska få plats på 6 veckor. men det ska gå bra. mitt liv är så ordnat och strukturerat för en gångs skull. det känns konstigt, men bra och skönt. jag behöver inte oroa mig. alls.

vad är det med ex och skydd när man har sex? det är inte så svårt: kuk in? kondom på!




bebisbomb I: jag trodde jag hade kommit över chocken att n skulle bli pappa. jag trodde jag var ok med det hela. sen får man se en bild på honom med ungen och det visade sig att nej, jag var inte helt ok med det. inte alls. jag är fantastiskt avundsjuk och mest av allt ledsen. jag HATAR att han var ok med att få barn med henne när han nog i princip hade tvingat mig att göra abort ifall jag hade blivit gravid. det känns som om jag inte är värd att skaffa barn med (jag har inte sagt att det jag känner är rationellt, bara att jag känner det). och avundsjukan. ja, jag vill ha ett eget barn. jag vill inte ha det nu, jag vill ta examen och leva ett tag som dinkie (double income - no kids). men ändå blir jag avundsjuk när alla andra råkar bli på smällen och får barn.

bebibomb II: bebisen ska bli pappa. och det berättar han för m på fyllan. och säger att hon är den enda som vet. hallå, det är ditt ex!!! man säger inte sådana saker på det sättet till sitt ex. men han har ju ett plus iaf - han sa det själv så hon slapp få reda på det på omvägar. men bebisen ska bli pappa. när kommer nästa graviditet i vänskapskretsen?

det märks att jag börjar bli stor nu. inte nog med att bebisar börjar dyka upp till höger och vänster. ALLA i min närhet som är i ett förhållande har flyttat ihop det senaste året (spanky m. fv, bitch m. pv, fag hag + ernie, a och b, e och j. säkert fler som jag inte kommer på). det är verkligen en trend. snart börjar väl bröllopsinbjudningarna trilla in också. jag är ju inte mycket bättre själv. men jag hade inte räknat med att vi skulle flytta ihop så snabbt. jag hade räknat med minst 2 års förhållande innan delad bostad. men jag antar att det inte alltid blir som man tänkt sig. ibland blir det bättre =)

i sommar ska jag (forsoka) gora foljande:

jobba tva manader,och jag ser faktiskt fram emot det
aka till gbg, lund och vitemolla och halsa pa familj och vanner, kanske nagra fler stopp pa vagen
bo i sundsvall och fa mat i en hel manad. billigt och gott!
dricka vin i solnedgangen pa min balkong
ata frukost i soluppgangen med 2mm
hanga pa uteserveringar pa soder
skaffa mig ett liv i sundsvall/harnosand
ta mina resttentor
njuta av det faktum att min sommar ordnade sig mycket battre an jag nagonsin trott

later val inte allt for ambitiost? har bara ett ex-jobb att avsluta innan jag kan gora allt det har.

jag ser fram emot sommaren. jag ser fram emot en nyrenoverad lagenhet (nar den nu blir klar) och 2mm och mogge i den. livet ar bra just nu, jag tror jag kan kallas lycklig. det ar lite haftigt.

mycket har varit bra den senaste veckan. jag är inte längre obeskrivligt arg och irriterad på 2mm. han är världens bästa. jag saknar honom så det är helt sjukt. jag har sett kandy och sigiriya, lite mer än colombo alltså. igår fick jag reda på att jag fått ett kvalificerat sommarjobb som ger mig helt ok med pengar och ledigt i augusti. idag fick jag den goda nyheten att jag får tillbaka en massa på skatten. nu kan jag inte bara betala tillbaka alla mina skulder, jag har även råd att köpa lite saker till den nya lägenheten och hälsa på vänner i sommar. so far so good, det var länge sen jag var så glad.

sen kom det förbannade svaret på cellprovet. jag måste tillbaka för nya prover. och jag VET att det med största sannolikhet inte är någon som helst fara och att jag överreagerar, men jag är jätterädd att något är fel på mig. något som är så fel att det kommer leda till att jag inte kommer kunna få barn. eller något ännu värre. jag vet att sannolikheten är liten och om det är något allvarligt så har de fångat det tidigt, men jag är inte redo att genomgå allt skit det skulle innebära att ha cancer eller något annat spännande man kan få i livmodern. och jag kan inte kolla det förrän om tidigast tre veckor. så det innebär tre veckors grubblande i sri lanka och säkert lika många hemma. jag kommer inte kunna tänka på något annat, känns det som nu. men jag ska ringa och prata med dem imorgon och boka tid. förhoppningsvis kan barnmorskorna lugna mig lite. men det lär ju vara en stackars receptionist som bokar in min tid.

jag får försöka fokusera på det som är bra, jobbet, skatten och 2mm. för det är jag så bra på... men faktum är att det är många fler bra saker i mitt liv just nu än dåliga, men som vanligt är de alltid de dåliga nyheterna som tar över. rädsla övervinner alltid alla andra känslor. nu vill jag bara hem till sverige och mamma. mamma är alltid bäst i sådana här situationer.

men ar det verkligen bra? jag ma vara pa en paradis o, men bara for att det ar sol ute behover det inte vara sol i hjartat.

den enkla forklaringen ar att jag ar ensam. jag har ingen att anforto mig till har. det ar jag och jag. det ar ingen i lageneheten, jag har nastan inga vanner har.

den langa och jobbiga forklaringen har med 2mm att gora, det faktum att han ar pa andra sidan jorden, att han ar fantastiskt otillganglig pa ett satt som bara jag marker. forklaringen som jag inte orkar tanka pa, orkar analysera. fragan som dyker upp hela tiden - kommer vi klara oss igenom sommaren? jag vill tro det, men jag har det svart med tron. 


nej allting ar inte bra, men jag vill och orkar inte prata om det.