Drottning Kokos

snart är de här, alla sex girlsen. det bli BiB, dinner and a movie, utgång och mycket umgås. om vi inte börjar bråka på kuppen =) men det ska bli spännande och roligt. det var längesen vi alla var på samma ställe endast för att umgås. om några år är det nog bara på sådana här tillfällen vi träffas. en helg någonstans i sverige utan män och partar järnet. inte illa.

jag saknar dem alla.

jag kan bara konstatera att jag har världens bästa vänner, pojkvän, lägenhet, familj, bor i sveriges bästa stad och helgen var den bästa på väldigt väldigt länge. strålande väder, fantastisk inflyttningsfest och en underbar söndag på söder. jag, 2mm, seedy, dansken och iPod HiFi är en oslagbar kombination.



Lasse - balkongflamingon, en fantastisk inflyttningspresent



Pelargoner en masse, också inflyttningspresenter




Kolonilott bakom husknuten



2mm och dansken badar på Långholmen




På hemgång, Seedy, jag och dansken

var och brunchade med 2-metersmannen idag på kompott. bredvid oss satt 4 tjejer som hade pluggat på juristlinjen och alla verkade göra olka saker. de träffades antagligen för första gången på ett år. jag såg mig och mina vänner sitta där 2010 och prata om den som var gravid, jämföra arbeten och säga "vi måste ses oftare". framförallt var det kul att se att man kan hålla kontakten även efter studierna. fin framtid man går till mötes =)

man vet aldrig vad man ska säga när nåt sånt här händer. det går över? vilket vore den största lögnen ever. det är väl bara att vara där med glassen och en axel att gråta ut emot. allt man kan göra. och hoppas på det näst intill omöjliga miraklet.

och mitt i allt det här är jag lyckligare än någonsin. jag och spanky får inte må bra samtidigt, världen klarar inte av det. riktigt jävla illa.

det är så märkligt. om jag är helt utan energi och ganska håglös så behöver jag bara umgås med människor jag inte känner för att må bättre. varför är det så?

man kan ju tycka att man borde spendera tid men sina nära och kära, de som känner en och kan vara ett stöd. när man inte känner någon blir umgänget väldigt ytligt och ens riktiga jag kommer sällan fram.

kanske är det det som är grejen? jag kan vara vem jag vill, jag kan vara fantastisk och underbar och aööt jag vill och de vet inte att jag är något annat egentligen.

att umgås med ytliga bekanta ger mig även en känsla av att jag kan, att jag klarar av saker. när jag var yngre hade jag jättesvårt att umgås och prata med människor jag inte kände. jag blev tyst och tillbakadragen, långt ifrån den stridsvagn jag är idag. därför är det så himla skönt att känna att jag kan och klarar av det.




var kommer alla de här existensiella frågorna ifrån? helt plötsligt känns det som om jag vill börja ifrågasätta allt jag är. varför och till vilken nytta? jag vill ju, för det mesta, inte vara någon annan. jag trivs med mig själv nu för tiden. det har tagit lång tid att nå hit så varför vill jag ändra på saker nu?

I miss my bitchhoes, igår så mycket att det nästan gjorde ont. fast jag fick en halvitmme BiB-kväll via telefon. jag vill bara hem. hem till min andra familj, the bearfamily.


busan kommer hit imorgon. min galna vän... det finns få som jag har haft så roligt med som med henne. vi är olika som natt och dag men det tror jag bara gynnar oss. vi har känt varandra sen vi var sex. kan man bli mer som systrar?

sentimentalt var det här.

puss på er mina vänner, ni är bäst!