Drottning Kokos

***You Are Balanced - Skeptic - Powerful***


You feel your life is controlled both externally and internally.
You have a good sense of what you can control and what you should let go.
Depending on the situation, you sometimes try to exert more control.
Other times, you accept things for what they are and go with the flow.

You are a total skeptic when it comes to luck.
You believe that people use luck as a crutch to avoid responsibility.
You control your own destiny. The universe has nothing to do with it.
You believe everything can be explained - and you tend to over analyze situations.

When it comes to who's in charge, it's you.
Life is a kingdom, and you're the grand ruler.
You don't care much about what others think.
But they better care what you think!


The Three Dimension Luck and Power Test
http://www.blogthings.com/thethreedimensionluckandpowertest/

hmmm.. ibland är det lite märkligt att ett fjantigt test på typ 9 frågor kan stämma så bra. tester styr mitt liv...

listan över saker som jag blev av med blir bara längre och längre. för varje sak blir även min ångest större och större. jag drar mig verkligen för att gå till bostadsrättsföreningen och säga att mina nycklar blev stulna. mest för att jag inser att det kan kosta mig två studiebidrag. avbetalningsplan var det ja. å andra sidan tycker man ju att de borde vara försäkrade för sådant, det kan ju knappast vara första gången det händer. jaja.

på fredag är det äntligen dags för rom. ska bli skönt att komma hemifrån och slippa tänka på det här hela tiden. meck meck meck säger jag bara. men det känns som om det sakta men säkert börjar ordna upp sig. kan bara hoppas att jag får ut något på försäkringen, annars blir det verkligen dyrt.

jag har ju minst sagt lärt mig en läxa. och jag måste ha gjort någon människa väldigt illa för att förtjäna den här karman. eller så går det bara väldigt bra för spanky just nu ;)

Small child, trying a Sprite: I don't like it.
Dad: If you don't like the taste, just spit it out.
Mom: I've heard that one before.

--33rd & 7th

det roligaste jag läst på länge! finns på sidan som inspirerade till www.tjuvlyssnat.se.

just nu vill jag ha mina föräldrar här. lyckades supa bort mobil, nycklar och iPod (min älskade Tyesha) i lördags. mobilen och Tyesha är ju bara prylar, men nycklarna kan leda till tusentals kronor för låsbyten. det har jag INTE råd med.

sitter och väntar på låssmeden just nu som aldrig brukade vara sen men skulle varit här för 20 minuter sedan. kul kul.

jag förstår fortfarande inte hur jag kunde tappa omdömet så stenhårt och dricka så mycket, jag som inte skulle dricka så mycket för jag skulle upp och träna dagen efter. det gick ju bra... var skakbakis när jag gick och lade mig klockan 23.

kanske dags att växa upp nu? är helt avtänd vad gäller alkohol iaf. fan på gränsen att bli nykterist eller nåt för det här ska inte hända. kanske när man är 17, inte när man är 23.

jag är i alla fall inte stor än och vill ha mamma och pappa här säger att allt kommer att ordna sig. men som pappa sa i mailet han skickade:

"det är värre att tappa sugen än nycklarna".

ibland undrar jag hur mitt lilla ex tänker. han har en bild på sig och flickvännen som presbild på msn och börjar prata med mig. jag undrar om han tänker alls.

de stod där och pussade varandra i varsin palestinasjal. det bara bekräftar det att vi inte var rätt för varandra. vi var på väg åt helt olika håll. men det gör inget för jag har skaffat mig ett nytt span, en riktig hunk! såklart går han på kickboxningen och jag har ingen aning om vad han heter.

jag vet att han är ca 185 cm lång, blond, har riktigt vackra armar och stora byxor. allt jag vill ha i en kille, ytligt sett. ska nog börja kalla honom hunken. lär väl uptäcka nästa gång jag ser honom att han inte är så het eller nåt. typiskt mig. eller så kommer jag tycka att han är lika het som jag hitills har tyckt och bli toknervös varje gång jag ser honom och därmed aldrig komma längre än ett stammande hej. problem problem.

jag önskar att jag hade något vettigt att säga om regeringsskiftet, något genomtänkt, välanalyserat och vuxet men det är så att jag inte tänker igenom saker, analyserar bara saker som inte behöver analyseras och vuxen är jag definitvt inte än.

vad jag kan säga är: nej nej nej nej nej, det skulle inte bli regeringsskifte! men man kan inte alltid få som man vill. men nu ska jag behöva titta på vår statsminister i fyra år och må illa varenda gång.



från www.dn.se om vad stockholmare kan vänta under det blåa styret:

Bostäder: Erbjudande till alla hyresgäster att ombilda till bostadsrätt. Fokus på ytterstaden. Även boende i Stadsholmens kulturhus får rätt att ombilda. 15.000 nya bostäder ska byggas under mandatperioden. Alla som bor i småhus ska få rätt att köpa sin tomt.

ok... så om jag bodde i en hyresrätt i ytterstaden så hade jag fått flytta om majoriteten i mitt hus hade fått för sig att de vill äga sin lägenhet. vad det hade lett till var att jag, och alla andra som inte har råd att/vill köpa sin lägenhet, helt plötsligt måste hitta någon annanstans att bo. eftersom alla andra hyresgäster har fått samma erhjudande så lär antalet hyresrätter i stockholm minska och det kommer bli ÄNNU svårare för mig, andra studenter samt låginkomsttagare att hitta någonstans att bo. vi kommer aldrig få ett lån att för  att kunna köpa en egen lägenhet och det kommer att finnas färre och färre hyresrätter. hur detta ska hjälpa bostadsbristen och minska segregationen vet jag inte.

moderaterna verkar tycka att det viktigaste är att ÄGA sin bostad, inte att man har någonstans att BO. så hurra för ägandet och bostadslösheten! nu har alla rätt att äga sin egen kartong!

i stunden föds ibland situationer man inte hade räknat med som i sin tur kan leda till tankar man inte vet var de ska sluta.

nu vet jag att det bara var i stunden, i situationen. han är en jättefin kille (sånt man älskar att bli kallad...) men vi ska förbli vänner. förhoppningsvis bra vänner.

på mitt överkast vill jag ha tre fyra stora gröna kuddar. bredvid mina garderober vill jag ha en byrå att lägga mina saker i så jag får plats med mina skor. jag vill flytta det väggfasta skåpet och skaffa en soffa.

under mitt täcke vill jag ha en kille, en man, en pojke. en människa som kan somna bredvid mig, som kan göra mig trygg nog att somna. någon som ligger där när jag vaknar, som får mig att le trots att han har dreglat på min favoritkudde.

han ska hålla mig i handen på stan, jag ska få luta mitt huvud mot hans axel när vi sitter på bussen och jag är trött. han ska göra mig sådär lagom rädd för att förlora honom, bara tillräckligt mycket, så att jag känner att jag är kär.

han ska få mig att skratta, han ska säga åt mig när jag är löjlig och dryg. han ska få mig att må bra och inte låta mig stöta bort honom.

jag vill ha en människa under mitt täcke som är kär i mig, älskar mig, som jag älskar tillbaka.

det var mysigt och intimt och kändes mer naturligt än något gjort på väldigt länge.



var det stunden eller situationen eller är det dags att börja springa nu?

det är inte mycket jag saknar från gymnasiet. gymnasiet var en tid fylld av dålig självkänsla och en distinkt känsla av att aldrig känna sig riktigt hemma. jag hittade inte någonstans där jag (nästan) kunde vara mig själv förrän sista terminen i trean och då var det för sent. gymnasiet var inte min tid i rampljuset.

det är inte mycket jag saknar från gymnasiet. men en sak fattas mig: min förmåga att skriva. min förmåga att kunna skriva om mina känslor på ett barnsligt och pretantiöst sätt. på ett sätt som hon gör, vars blogg jag precis hittade. det är en del av mig som försvunnit när självkänslan och behörigheten sakta kommit smygande. tänk om jag kunde hitta den igen. tänk om jag kunde börja skriva igen så som jag gjorde då. tänk om "fredagskväll" äntligen kunde bli något mer än en massa stycken som vagt hänger samman.

det är inte mycket jag saknar från gymnasiet. jag var trots allt inte en person jag kunde stå för. men ändå vill jag hitta tillbaka till den del jag saknar, den del som aldrig kände sig hemma på högstadiet men som äntligen fick någonstans att vila på gymnasiet.

jag vill bli lite pretantiös igen. det skulle nog se fint ut bredvid min arrogans.

för två veckor sedan fick jag mailadress till min (förmodade) praktikplats på sri lanka och mailade dem förra veckan. tror ni att jag har fått svar? nej! han kunde väl i alla fall mailat tillbaka och sagt att han fått mit mail och att han är på väg att kolla upp saken. men ingenting, inte ett ljud! jag som var redo att prata med institutionen, börja söka stipendier, söka visum osv. just nu kan jag inte göra någonting eftersom jag inte vet när (kanske till och med om) jag ska åka, vad mina faktiska upgifter är osv. jag vill ju så gärna! kan han inte bara maila mig, nu?!

jag är mer än förvånad över antalet shoppingbloggar det finns på nätet, hur viktigt många tycker det verkar vara att hela tiden vara först med det senaste, ha flest märkesväskor och tävla med sofi och ebba om titeln som shoppingprinsessa. missförstå mig inte, jag ÄLSKAR att spendera pengar och förnya min garderob men att ta ett kort på min outfit varje dag och lägga upp på bloggen? nej tack.

ja, jag är sjukt jävla fåfäng. att gå från nyduschad till ut genom dörren får gärna ta två timmar, varav en handlar om att hitta de rätta kläderna för dagen. det är ingen ovanlighet. men vafan! det finns faktiskt andra, viktigare, saker här i livet. sen vill jag faktiskt kunna gå i mjukisbyxor och munkjacka till skolan om jag skulle känna för det.

jag har nog inte riktigt förstått hur ytligt vårt samhälle faktiskt är på väg att bli. konstant dömer jag och andra varandra efter kläder, märken, accessoarer, skor. vad hände med att faktiskt lära känna en person innan man bestämmer sig för hur den är, vad den sysslar med, vilket musik hon lyssnar på?

jag vill inte kalla mig oskyldig, jag sitter verkligen och kastar sten i glashus. jag är väldigt duktig på att sätta en stämpel på människor. men spelar stämpeln egentligen någon roll? de allra flesta av mina vänner skulle jag nog dissa inombords om jag hade sett dem på stan men nu skulle jag inte byta dem mot något i världen.

det är nog dags att börja tänka efter lite. jag älskar att vara fåfäng, men jag vägrar bli någon som verkligen listar och fotograferar allt jag inhandlar. enstaka favvoprylar, ja. hela garderoben, nej.

skärpning drottning kokos!!

ja... det var som jag befarade: storstaden för med sig en massa skit som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera än. fick en riktig ångestattack igår natt men tack vare min kära dagbok känns det nu bättre. jag inser nu att det kanske inte är en bra idé att gå från noll till hundra vad gäller saker att göra. jag inser även att man inte ska träffa exet som har ny flickvän innan man är 150 % säker på att man klarar av det.

jag har därför bestämt att följande saker inte längre ska spela någon roll eller helt och hållet inte få vara en del av mitt liv:

- n får göra vad fan han vill. jag orkar inte bry mig längre. det är alltid kul att träffa honom, men det kan inte (få) röra mig längre.
- 100-årsjubileet, bye bye. jag hinner inte, orkar inte, vill inte. kan inte gå runt och ha dåligt samvete 24/7 för något jag inte ens är intresserad av.
- viktklubb.se. jag får väg vad fan jag vill! visst så ska jag fortfarande tänka på vad jag stoppar i mig, men det är inte värt all ångest jag får när jag äter 50 kalorier för mycket. bite me, säger jag till det!

saker som jag definitivt ska behålla i mitt liv:

- kickboxning. vem trodde att det kunde vara så kul att slåss? inte jag!
- basketen är här för att stanna. mina små snorungar är hur söta som helst.
- skolan är min bästa vän i nästan 2 år till. inte alltid så kul, saknar ganska ofta motivation, men nu är det dags att bli klar!
-nobel ska bli så himla kul i år! måste bara få loss allt och alla.

nytt liv var det ja...

jag var på väg till tunnelbanan idag när en vänsterpartist försökte ge mig propaganda. jag tar inte emot sånt från något parti så jag väjde ur vägen. då hör man från hans håll: "moderat".

ursäkta mig, liksom! bara för att jag inte vill ta emot propaganda betyder inte det att jag ligger helt på andra sidan skalan! var länge sen jag blev så förolämpad. det värsta är att jag inte ens var klädd "moderatigt". jag hade munktröja, slitna jeans och ballerinaskor samt gigantiska ringar i öronen. men moderat, det är jag!

allt känns lite för bra, lite för lätt. väntar på smällen. jag vet fag hag, ska inte vara så neggo, men det är svårt när man är van vid att det alltid är något som är fel.

går hela tiden och försöker reda ut vad som måste göras i mitt liv så att jag inte missar något. att göra den här veckan:
- ringa nobelstiftelsen. inte skjuta upp det längre!
- hjälpa stewie med festen. inte mitt jobb egentligen, men kan inte låta bli att ställa upp. vill ju att det ska bli bra!
- planera två träningar samt försöka få till datum för föräldramöte.
- börja plugga och sätta igång med grupparbetet. på riktigt. skatterätt, oh joy...
- prata med alyssa och våra mammor om rom. vad vi ska hitta på när vi inte shoppar!
- kickboxa som om mitt liv hängde på det :-)

det är inte så mycket när man väl staplar upp det men jag får hela tiden känslan av att jag glömmer något. irriterande.

ikväll blir det blandträning istället för nybörjare. ska bli intressant. har dock fått ont i foten. inte bra. skadad första veckan.... märks att man börjar bli gammal, eller hur? ;-)

nej, dags att återgå till skatterättens fröjder.

är på väg till mitt andra kickboxningspass ever. har träningsvärk sen det första så vi får se hur det går. men det är kul iaf. hoppas bara på att träningen blir lite mer intensiv den här gången. har träningsvärk nu men var inte direkt slut efter passet. efter träning vill ska man mest vilja hem och dö.

var på IKEA i onsdags. det som jag mest av allt åkte dit för hade de såklart inte. men jag köpte nytt porslin och har ÄNTLIGEN ett överkast till sängen. härligt chokladbrunt! städade hela lägenheten idag också inkl. tvättade fyra fulla blåa IKEA-kassar. inte lite tvätt inte.

pratade med n idag också, han ringde för att fråga om böcker. och det kändes inte konstigt alls. vi ska till och med samköpa macbook (till honom) och iPod nano (till mamma). jag är en storsint människa som kommer överens med alla. ska verkligen försöka prata om nya flickvännen också. kanske till och med vågar fråga vad hon heter.

nu ska jag gå och köpa såna grejer man lindar runt handen för att ha på träningen. so long så länge!