Drottning Kokos

imorgon är det pubrunda. konstigt nog så känner jag mig varken stressad eller nervös.. kanske kommer med redovisningen när alla lämnar tillbaka mer än hälften av alla utkvitterade biljetter. hoppas inte på det.

annars händer ingenting. jag försöker plugga men det går inte så bra. hamnade på o-baren igår igen men det blev ingen knarkarkvart den här gången. var hemma vid två. tokigt bakis i morse trots att jag bara drack två glas vin och tre öl. alla säger att det är mycket, börjar nog tappa koncepten lite här..

mår faktiskt bra just nu. ingen ångest och jag känner att jag klarar av allt jag tar på mig att göra. inget sommarjobb än, men jag orkar verkligen inte bry mig om det just nu. får väl bo i skåne i värsta fall. har gjort det förr, kan göra det igen. i så fall blir det juli i skåne och augusti i stockholm, det räknar jag med att ha råd med. sparar för en gångs skull! känner mig jätteduktigt, men det leder till att jag inte har några pengar alls förutom mitt lilla lån. inte kul.

räknar förövrigt dagarna tills musketöserna, och framförallt fag hag, kommer hem. tyvärr blir det ju inte många dagar vi kan ses innan jag åker till det stora landet i väster och som det ser ut nu kommer vi inte kunna ses så mycket i sommar heller. kanske kan bo två veckor i skåne och två veckor i karlstad hos varandra =) sånt löser sig alltid.

sitter här och väntar på att få sälja kårband. hur kul är det? sen är det handling, städ och eventuell träning som gäller. härlig fredagskväll! men det ska bli skönt att göra ingenting faktiskt. jag förtjänar det.

om  jag gör en  riktigt stor sak för tre olika personer som sen gör det för tre personer var som i sin  tur gör det för tre personer osv.,skulle det funka? skulle tillräckligt många människor göra något för att det skule göra någon skillnad? jag är inte ens säker på att jag skulle göra det. men det vore en fin  tanke!

skrev tentan idag.... kan lika gärna bli u som ba. vi får se. håller tummarna så återkommer jag med  resultatet om tre veckor.

ska titta klart på pay it forward nu.

gonatt  vänner!

har tenta imorgon, känner mig lagom laddad... orkar inte ens plugga mer fastän jag vet att jag borde. less på skiten nu. mad dog har lovat att bjuda mig på burger ling om han får bättre resultat än mig. skulle inte förvåna mig om han fick det. ändå är det andra gången jag läser den här skitkursen. det är bara att inse, processrätt är inte min grej. den är alldeles för teknisk och lagbunden.

istället har jag grävt ner mig i frågan om hur det kommer bli med kårobligatoriet. jag är rädd för att de kommer ta bort det och därmed döma JF till döden, vilket absolut inte får hända! som förslaget ser ut nu i SOU:n kommer föreningsobligatoriet vara kvar, men man kommer kunna välja att bara betala en administrativ avgift istället för hela medlemsavgiften. jag ser årsbalen flyga ut genom fönstret... eller att den hålls på huset. det finns värre öden iofs, men det är inte bara den som kommer ryka. spxt, vad kommer hända med det? kommer klubb gå runt med nuvarande priser och attityd? för mig kanske det inte kommer spela så stor roll om JF finns kvar om fem år eller inte, men jag tänker på alla andra som kan gå miste om den roligaste tiden i deras liv. det vill vi inte ska hända!

tur att det finns något som engagerar mig iaf.

första påsken jag inte firar med mamma och pappa. lite märkligt.. framförallt nu när det är påskafton och mitt enda sällskap är v's sex and the city-box.

känner för att göra något jättespontant och ogenomtänkt. typ ta alla pengar jag har, åka ut till arlanda, köpa en biljett till new york och vara borta några dagar. bara för att  det är så olikt mig. jag är  väldigt  vardagsspontan men när det gäller stora saker tänker jag alldeles för mycket.

jag vill träffa nya människor, göra nya, annorlunda saker. var på o-baren i torsdags med folk jag knappt kände. var så  himla skönt att se något annat är väggarna på JF och umgås med helt nya människor. sen att kvällen slutade väldigt skumt får jag bortse ifrån. det var skönt att göra något som jag inte brukar.

jag får ibland  idéer om att jag är fånge i mitt eget liv. inte på något dåligt sätt, men att jag inte kan bryta mig loss från de mönster jag själv har ritat, att jag växer snabbare än vad jag själv hinner med att hantera. det känns som om jag tar hopp: jag står stilla jättelänge sen kommer allt på en gång. nu känns det som om jag precis gjort ett gigantiskt sådant och vill ha nya saker att bita i. är rastlös fast jag har saker att göra hela tiden. jaja.. det finns tid för nya utmaningar snart.

jag  börjar känna något i kroppen. bakom stressen, bakom ångesten. det är något jag känner igen. en glädje, en lycka. mina steg är lättare, jag känner mig  mycket gladare. smygande har  den börjat dyka upp. jag börjar må  lite bättre. jag vågar inte ta ut något i förskott, lite för tidigt för det, men kanske mår jag bra lagom till vi åker till usa? eller tills vi kommer hem iaf?!

men det är inte så mycket ångestgrejer kvar nu. tenta om en vecka, valborg om två. sommarjobb får ta och lösa sig, jag orkar inte ha ångest för det längre. nu vill jag må bra! sen är det bara en månad kvar tills musketöserna kommer  hem igen. de är efterlängtade. tyvärr har jag bara alla vänner  hemma i tre månader, sen åker  v bort i 9 månader. och jag vet inte om och isf när jag ska åka iväg. chile är så lockande! måste gå och prata med studievägledaren.

påskpub ikväll. kan gå hur som helst. j, med flickvän, har tentapub. jag vill inte ha honom det är bara det att mitt ego fått sig en rejäl törn. i värsta fall är det bara att åka hem. ska vara nykter iaf, ända fram till valborg.

jag vill vara någons nummer 1. pojkvän, vän, någonting. jag vill bara komma först. det känns som om alla har någon som ligger före mig. antingen är det en pojkvän, en vän som de känt längre, som bor närmre. jag ligger högt upp men aldrig etta. jag antar att det är en pojkvän jag saknar, någon som alltid är där, oavsett, villkorslöst.

jag känner mig så rotlös just nu. jag håller på att växa ifrån världen som har gjort mig till den jag är men har inget som tar över. det känns som om alla mina vänner är på en annan plats än mig, både fysiskt  och mentalt.

jag känner åter igen att jag behöver något som är något eget, bara mitt. stockholm var det när jag flyttade hit men nu är mitt stockholm något som jag delar med så många människor, de är ju del av mitt liv. jag vet inte... känns som om jag allt för oftast glömmer bort och tappar mig själv i sakerna jag gör. jag gör det för min skull men lämnar aldrig mitt fotspår efter mig. är det så eller är det bara något jag känner och inbillar mig?

jag saknar någon som sätter mig först. jag vill ha någon som älskar mig mest av allt. någon som är mitt allt. jag vill älska någon igen. jag saknar....  någon.

vad  händer? ja... inte så mycket. mest bara plugg och grejer.

hade ett elva minuter långt  samtal med min bror idag, första gången vi har pratat så länge på telefon! förhoppningsvis kommer han upp i maj och hälsar på. han verkade  må bra i alla fall. han trivs där ute i ödemarken, antagligen bättre än vad jag hade gjort. stadsmänniska,  det är jag!

valborg kommer närmare, så gör tentan. oh joy!

har sovit tre timmar inatt. är lite groggy. men hade man så kul som jag hade igår är det helt ok. fjorton gamla övermarskalkar och en massa alkohol. klockrent! är inte så bakis idag, mest bara trött. igår var helt klart den bästa dagen på länge och det verkade som om  alla hade kul. partyplanner är mitt framtida yrke!