guess who's back?
det börjar sakta men säkert närma sig hemresa. det är nu exakt en månad tills jag landar i Svea rike. nu när jag äntligen börjar känna mig lite hemma och jag hittar litegrann. men å andra sidan längtar jag efter mina vänner, 2mm, tunnelbanan och mina skor och kläder. borta bra, men hemma bäst liksom.
nu sitter jag och maskar på jobbet. ska skriva en rapport om konferensen som vi höll i i början av veckan. jag är sådar sugen, men det finns ingen annan som kan göra det.
power-drottning kokos är på väg tillbaka efter en tids frånvaro. känns väldigt bra. jag kände inte riktigt igen mig själv när jag satt hemma och tyckte synd om mig själv. ibland har jag lite svårt att förstå att jag är den enda som kan göra någon skillnad i mitt liv och vill att alla andra ska komma och rädda mig.
förhoppningsvis blir det lite delfinspaning i helgen. jag måste komma ut ur den här smutsliga staden.
nu sitter jag och maskar på jobbet. ska skriva en rapport om konferensen som vi höll i i början av veckan. jag är sådar sugen, men det finns ingen annan som kan göra det.
power-drottning kokos är på väg tillbaka efter en tids frånvaro. känns väldigt bra. jag kände inte riktigt igen mig själv när jag satt hemma och tyckte synd om mig själv. ibland har jag lite svårt att förstå att jag är den enda som kan göra någon skillnad i mitt liv och vill att alla andra ska komma och rädda mig.
förhoppningsvis blir det lite delfinspaning i helgen. jag måste komma ut ur den här smutsliga staden.
framat till datiden
mitt liv kanns lsom om jag ar med i en musikvideo dar jag star pa en tunnelbanestation. jag ror mig jattesakta, medan alla andra runtomkring mig ror sig jattesnabbt. jag kommer ingenstans i livet medan alla andra verkar rusa in i sina framtider. ar det sa? jag vet inte... men alla mina vanner verkar ta examen nu (inte sa konstigt, men anda) 2mm har fatt fast jobb, han har numera statstjansteman pa heltid. men jag, jag sitter har i ett annat land och gor saker om inte ger mig nagonting. sjalva vistelsen ger mig massor, men praktiken... jag star still. min uppsats har det inte hant nagot med sedan jag kom hit. jag ar samma nu som da, fastan jag vet att det inte ar sa.
jag vill framat, uppat, utat, men star och stampar pa samma stalle hela tiden.
ar det verkligen sa?
jag vill framat, uppat, utat, men star och stampar pa samma stalle hela tiden.
ar det verkligen sa?
sommarplaner
i sommar vill jag gora foljande:
aka till gbg och halsa pa alyssa och cic
dricka vin i solnedgangen pa min nya balkong
aka till usa till 2mm
aka till v-molla och slappa
hanga i sundsvall och gora ingenting
trana kickboxning varje dag
hanga pa uteserveringarna pa soder
aka till maldiverna och halla utbildningar i civil society
aka till lund och halsa pa bortglomda vanner
for allt detta behovs det jag inte har och inte vill gora: ett jobb. ingen som kan skanka mig 20 000 kr sa jag kan gora ingenting min sista sommar som student?
a change is gonna come
jag och min roomie annie-pannie diskuterade personliga forandringar haromdagen. jag har funderat pa det sen dess. dels hur mycket jag har forandrats de senaste 10 aren (tur ar val det) men aven vad som orsakar dessa forandringar. och ar det bara bra forandringar som har hant mig? hmmm....
jag var tidigare blyg och trodde inte jag dog. lite sa ar det fortfarande, men oftast blir jag forvanad over att folk inte ser mitt fulla potential. halla, jag ar faktiskt liiiite battre an alla andra. sa ni vet det. och, ja, jag ar inte bara mindre blyg, jag ar aven mer odraglig.
for 10 ar sedan visste jag precis vad jag ville gora med mitt liv. jag skulle vara fardig journalist vid det har laget. nu har jag ingen aning var jag kommer vara nasta ar. en examen rikare, men ett jobb fattigare kanske? en osakerhet som for tva ar sedan hade gett mig angest nog att banka mig i sangen, men som nu kanns mest som en utmaning och en mojlighet att faktiskt lata mig hitta precis det jag vill gora med mitt liv.
mycket mer an sa har hant, men vem ar intresserad av en uppradning av mina forandringar? inte ens jag, tror jag.
jag borde blogga oftare. men varje gang jag forsoker blir det trakigt och javligt. alla andra verkar skriva sa spannande och intressant om sina liv (ja, ett besok fran gamla drottning kokos dar). eller sa bara svaljer jag all sjalvmedvetenhet och skriver tre trakiga inlagg om dagen. eller i veckan i alla fall. jao, varfor inte?
jag var tidigare blyg och trodde inte jag dog. lite sa ar det fortfarande, men oftast blir jag forvanad over att folk inte ser mitt fulla potential. halla, jag ar faktiskt liiiite battre an alla andra. sa ni vet det. och, ja, jag ar inte bara mindre blyg, jag ar aven mer odraglig.
for 10 ar sedan visste jag precis vad jag ville gora med mitt liv. jag skulle vara fardig journalist vid det har laget. nu har jag ingen aning var jag kommer vara nasta ar. en examen rikare, men ett jobb fattigare kanske? en osakerhet som for tva ar sedan hade gett mig angest nog att banka mig i sangen, men som nu kanns mest som en utmaning och en mojlighet att faktiskt lata mig hitta precis det jag vill gora med mitt liv.
mycket mer an sa har hant, men vem ar intresserad av en uppradning av mina forandringar? inte ens jag, tror jag.
jag borde blogga oftare. men varje gang jag forsoker blir det trakigt och javligt. alla andra verkar skriva sa spannande och intressant om sina liv (ja, ett besok fran gamla drottning kokos dar). eller sa bara svaljer jag all sjalvmedvetenhet och skriver tre trakiga inlagg om dagen. eller i veckan i alla fall. jao, varfor inte?