duktig flicka!
jag undrar hur jag kan lida av "duktig flicka"-syndromet utan att vara duktig.
jag har tenta imorgon som jag har pluggat alldeles för lite till. min lägenhet är kaos och ett mindre grustag. jag borde diska och packa. men det här kanske är syndromet, attt man aldrig känner att jag gör nog för om folk i min närhet fick bestämma skulle jag nog ha legat i sängs de senaste två dagarna. är förkyld och allmänt sliten.
tydligen har jag varit duktig hela livet. så duktig att jag aldrig tagit hjälp av någon och utvecklat en rädsla för att folk inte ska tycka om mig om jag misslyckas. tjohoo.
jag har tenta imorgon som jag har pluggat alldeles för lite till. min lägenhet är kaos och ett mindre grustag. jag borde diska och packa. men det här kanske är syndromet, attt man aldrig känner att jag gör nog för om folk i min närhet fick bestämma skulle jag nog ha legat i sängs de senaste två dagarna. är förkyld och allmänt sliten.
tydligen har jag varit duktig hela livet. så duktig att jag aldrig tagit hjälp av någon och utvecklat en rädsla för att folk inte ska tycka om mig om jag misslyckas. tjohoo.
abstraktionsprincipen
hur kan en liten hemtenta på två sidor kännas som himalaya? just nu bara blockerar den allt och är upphov till en halvtimmes lång gråtattack i natt. som tur är var 2-metersmannen där som vanligt och tröstade mig och försökte få mig att förstå att en sådan sak som en tenta hör hemma i den lilla lådan. i den stora lådan får saker som dödsjuka vänner och liknande ligga, inte rädslan för ett U på en 6p-kurs. den rationella drottning kokos vet det här, men när man ligger och inte kan sova pga ångest känns det så mycket större och värre.
inte mycket bättre känns det nu när jag sitter här och inte riktigt vet vad jag ska skriva. drömmen är att vara klar idag, men vi får allt se. jag undrar om det bara är jag som tycker att det är så himla svårt. och trots att jag vet att jag inte får, så känns det som om jag så jävla korkad för att jag inte fattar. men det kanske jag gör, jag tillåter bara inte mig själv att göra det. jävla mentala blockar.
inte mycket bättre känns det nu när jag sitter här och inte riktigt vet vad jag ska skriva. drömmen är att vara klar idag, men vi får allt se. jag undrar om det bara är jag som tycker att det är så himla svårt. och trots att jag vet att jag inte får, så känns det som om jag så jävla korkad för att jag inte fattar. men det kanske jag gör, jag tillåter bara inte mig själv att göra det. jävla mentala blockar.
the one
jag vill bara vara med honom hela hela hela hela hela tiden (orkar inte skriva hela fler gånger). jag trodde att jag kanske skulle tröttna på honom lite när vi var i london, men nej, det gjorde bara saken värre (eller bättre kanske?).
vi firar tremånadersdag idag. känns som vi varit tillsammans både längre och kortare, men mest längre. egentligen vill jag nog att det ska gå en så där ett, två år direkt, just nu, så vi kan flytta ihop och sånt. som det är nu känns det bara som det är en lång sträcka som vi måste gå innan vi kommer dit vi vet vi att är på väg. ibland önskar jag att sträckan var lite kortare, men det är nog bara bra att det inte är det. vill inte rusa in i något som jag inte är redo för. men någonstans i nere i mitt naiva inre så har jag nog redan bestämt mig. det är han. han är mr right. den jag vill spendera resten av mitt liv med.
vi firar tremånadersdag idag. känns som vi varit tillsammans både längre och kortare, men mest längre. egentligen vill jag nog att det ska gå en så där ett, två år direkt, just nu, så vi kan flytta ihop och sånt. som det är nu känns det bara som det är en lång sträcka som vi måste gå innan vi kommer dit vi vet vi att är på väg. ibland önskar jag att sträckan var lite kortare, men det är nog bara bra att det inte är det. vill inte rusa in i något som jag inte är redo för. men någonstans i nere i mitt naiva inre så har jag nog redan bestämt mig. det är han. han är mr right. den jag vill spendera resten av mitt liv med.
STS
2-metersmannen mer eller mindre tvingade mig att söka jobb på STS språkresor tillsammans med honom och nu visar det sig att jag ska få gå på intervju.. och inte han. än så länge iaf.
men det kanske blir england för mig några veckor i sommar. vem klagar? inte jag... ska bara ta mig igenom intervjun.
men det kanske blir england för mig några veckor i sommar. vem klagar? inte jag... ska bara ta mig igenom intervjun.
farfar
vi har aldrig haft vidare bra kontakt, jag och farfar. oss barnbarn har han aldrig riktigt vetat hur han ska hantera. ändå känns det väldigt jobbigt när man pratar med honom kanske en gång om året och då märker hur mycket äldre han har blivit. idag hörde jag inte ens vad han sa till mig mestadels av tiden.
jag funderar över när man ska ge upp, om det inte är hans tid snart. jag vet att det kanske är elakt, men han bor själv i ett hus, är 94 år och blind. visst, man vill väl alltid hellre leva än dö och döden skrämmer en nog fastän man är över 90 år, men är det värt det?
jag kan inte mer än önska och hoppas och jobba på att mina barn får en bättre relation till sina far- och morföräldrar. med mamma vet jag att det inte kommer bli ett problem, hon har velat bli mormor sen jag föddes, men pappa... ja, vem vet? vi får jobba på det ihop, jag och mamma. när det nu blir aktuellt. för mina barn ska ha en "riktig" morfar.
jag funderar över när man ska ge upp, om det inte är hans tid snart. jag vet att det kanske är elakt, men han bor själv i ett hus, är 94 år och blind. visst, man vill väl alltid hellre leva än dö och döden skrämmer en nog fastän man är över 90 år, men är det värt det?
jag kan inte mer än önska och hoppas och jobba på att mina barn får en bättre relation till sina far- och morföräldrar. med mamma vet jag att det inte kommer bli ett problem, hon har velat bli mormor sen jag föddes, men pappa... ja, vem vet? vi får jobba på det ihop, jag och mamma. när det nu blir aktuellt. för mina barn ska ha en "riktig" morfar.
jag hade i alla fall tur med vädret
meningen med terapi är väl ändå att man ska må bättre? varför känns det då alltid som man blivit överkörd med en ångvält när man kommer därifrån?
inom KBT ska man tydligen samarbeta med sin terapeut och säga ifall man inte litar på denne, eller honom i mitt fall. kommer gå jättebra, verkligen. jag tycker redan att han är ond för att han har gett mig en massa saker att göra. jag VILL inte sätta upp mål för min behandling, måste jag verkligen det? kan jag inte bara få gå dit och laja lite och sen gå hem och tro att jag kommer må bättre av det? är det så svårt?
vissa stunder undrar jag till och med om jag inte bara ska fortsätta må dåligt och strunta i det här. jag brukar sluta med saker som jag inte är bra på, och det här är jag verkligen helt värdelös på! kanske är därför jag går dit, men ändå... och sen har jag bara gått en gång, det kanske blir lättare?
jag är i alla fall sjukt snygg i håret.
inom KBT ska man tydligen samarbeta med sin terapeut och säga ifall man inte litar på denne, eller honom i mitt fall. kommer gå jättebra, verkligen. jag tycker redan att han är ond för att han har gett mig en massa saker att göra. jag VILL inte sätta upp mål för min behandling, måste jag verkligen det? kan jag inte bara få gå dit och laja lite och sen gå hem och tro att jag kommer må bättre av det? är det så svårt?
vissa stunder undrar jag till och med om jag inte bara ska fortsätta må dåligt och strunta i det här. jag brukar sluta med saker som jag inte är bra på, och det här är jag verkligen helt värdelös på! kanske är därför jag går dit, men ändå... och sen har jag bara gått en gång, det kanske blir lättare?
jag är i alla fall sjukt snygg i håret.