Drottning Kokos

första basketträningen på 3.5 år. ojojoj. det gick bra, absolut, men snacka om att man är ringrostig och kommer bli the bad guy. min co-coach är amerikan så jag är den som förstår det alla säger och klarar av att säga ifrån på ett vettigt sätt. sen är det killar och jag är tjej. jag kommer få jobba på respekten känner jag.

men det var skönt att få syssla med något jag kan för en gångs skull. senaste åren har det känts som om jag har varit ute och rest helt och hållet och bara gått på känsla. att lära 11-åringar basket, det kan jag!

go team!



(märker ni att jag börjar inse hur kul det är med bilder?)

satt och väntade på pendeltåget och fick plötsligt en helt gigantisk lust att ringa n. har inte hänt på säkert en månad. och det värsta är att jag även kom att tänka på att om jag någonsin ringer (vilket jag lär och bör göra av många anledningar) så är risken ganska stor att hon är där. och hur kul är det?

argh. det har verkligen inte känts någonting hur mycket jag än har vridit och vänt på det hela och så kommer det nu. NU, när jag äntligen mår bra och börjar få ordning på mitt liv på riktigt. jag vill inte ha något som hänger efter, som ens orsakar tillstymmelsen till klump i bröstet. jag vill vara klump-, ångest- och depressionsfri. är det så mycket begärt?

kan någon slå mig hårt, HÅRT, så jag kan komma på bättre tankar. jag vet inte ens varför jag är nere. behöver kanske bara sova. gonatt.

har shoppat ass idag med fag hag. köpte nya jeans, en ny kofta, nya skor (såklart) och lite annat smått och gott. det mesta fynd faktiskt! jeansen var h&m, likså koftan så det gick på mycket mindre än jag räknat med. skorna kostade bara 180 kr och var killah skor! ibland är det bra med rea. införskaffade även nya sneakers i lördags. svarta missy/adidas. vackra så man blir tårögd. se själv på bilderna nedan!

på onsdag blir det IKEA och senare någon form av träning. sen blir det stopp på shopping tills jag åker till rom.







jag älskar skor

äntligen hemma! så jävla skönt. sen att min lägenhet ser ut som ett slagfält, det är en helt annan sak. har fått in alla kläder i garderoben iaf. sitter och dreglar framför ikea.se och förvaringsmöbler har ingenstans att lägga mina grejer (läs skor) så det blir nog en trip dit om några dagar.

ska ut med v och hennes pojkvän och hans lundsbergspolare ikväll. spännande. ska bli kul att träffa v iaf, har saknat henne och får passa på nu innan hon åker. ett helt år utan henne... jaja.. gick med fag hag, kommer gå nu också.


det är underbart att vara hemma. stockholm i mitt hjärta.

hmm.. fastän jag inte har ett fast förhållande, är på väg in i ett fast förhållande eller ens vill ha ett fast förhållande har jag fastnat i någon form av framtidsdrömmar. jag funderar på hur mitt bröllop ska vara (självklart här i vitemölla) hur stort det ska vara, om ceremonin ska vara utomhus osv. detta trots att jag inte ens vet om jag vill gifta mig. men mest funderar jag faktiskt på barn och då framförallt namn. jag har nu fyra namn som jag har "paxat" för mig själv (hoppas bara framtida pappa håller med och att ingen jag känner döper sina barn till det): om det blir en flicka så blir det nora eller silje, en pojke milo eller sander. så är det.

jag ser nästan framför mig två små blonda/rödhåriga, fräkniga barn som springer runt på fältet här utanför, en liten silje och en liten sander. eller nora och milo för den delen, men då kan de inte vara blonda.

jag är konstig. :D

jag sitter och läser igenom mina gamla dagboksinlägg på lunar. fy helvete vad dåligt jag mådde. att ingen reagerade?! fast det kanske bara är jag som kan läsa mellan raderna i mina texter men saker som

"jag förstår inte att jag bara inte kan sluta låtsas. att ingen ser, att ingen hör! jag är inte såhär stark egentligen, förstår ni inte det?"

och

"mitt liv är bara så patetiskt just nu. jag måste få ett slut på det här."

eller varför inte

"jag borde må så jävla bra just nu"

borde ju fått någon att reagera tycker man. om inte annat jag själv. jag som har suttit och läst de där inläggen så många gånger borde någon gång ha reflekterat över att den här tjejen mår nog inte riktigt bra. hade någon annan skrivit det hade det varit blåljus och utryckning på en gång. men man är väl blind när det kommer till en själv.

det är riktigt läskigt egentligen. hur man kan låta sig själv förfalla så mycket. hur länge man klarar av att leva på ren ignorans. jag har egentligen inte mått riktigt bra på jag vet inte hur länge. flera år. idiotiskt att jag har låtit mig själv gå runt och må dåligt. fast det krävs nog ett visst mått av självinsikt för att kunna komma ur det och må bra. för det är bara du själv som kan få dig att må bättre. så enkelt är det.

nu hoppas jag att jag kommer få må bra ett tag. att jag är stark nog att klara av vardagen som väntar därhemma. vardagen som jag längtar så mycket efter. men den gör mig inte så lite nervös. jag vill inte hamna där igen. någonsin.

satt på bussen på väg till hålan mitt i ingenstans idag när jag kom att tänka på att jag nästan satt och log. sen börjarde jag känna efter. klumpen i magen var borta och jag hade ingenting att noja över. det måste det vara så att jag just nu mår bra. jag vet inte var det kom ifrån och jag vet inte när det hände men helt plötsligt har jag livslust och nyfikenhet igen. jag vill göra saker, jag vill träffa människor, jag vill lära mig något nytt. jag vill inte ens tänka på hur länge sedan det var jag kände såhär. men det är skönt att jag gör det nu i alla fall.

en del i det hela är att jag äntligen är fri. fri från n. när han sa att han träffade någon var det som om jag släppte något, släppte honom. nu vet jag att det inte är någon idé att gå och fundera över vad som skulle hända om han ångrade sig helt plötsligt. nu är det verkligen slut. definitivt. jag vet ju att det har varit det sen den 3 december, men nu är det verkligen uppenbart på alla sätt och vis och det är så skönt.

och inatt fick jag äntligen sex. det var på tiden. det bästa är att jag känner ingen ångest, inga känslor för killen över huvud taget och jag ångrar mig inte. jag har haft mitt första bekymmersfria one-night-stand.

jag mår bra nu, kompis, jag mår bra nu.

ok, varför gå och vända och vrida på någonting om det 1. ändå inte känns och 2. inte leder till något. jag kommer inte känna något annat än likgiltighet inför n och hans flickvän och hur mycket jag än tänker på det så kommer jag fortfarande inte vilja veta hur hon ser ut, vad hon heter, hur de ser ut tillsammans och jag kommer inte kunna veta hur jag kommer reagera när jag väl ser dem tillsammans. varför tänka på det? har insett att jag är en sådan som grubblar bara för att grubbla (ja, har insett det förut oxå...) och jag förstår ärligt talat inte vitsen med det. jag får bannemig ta och lägga av med det nu. så. stopp!

ska på lammköttsfest ikväll med lillebror. ska bli intressant. lär ju tröttna efter en timme. som tur är kan mamma hämta mig i värsta fall.

nej. dags att städa.

nu är det dags att ta tag i mitt liv. allt pekar på att jag går och drar i det förflutna. speciellt eftersom det nu har hänt: n har skaffat en ny. någon på jobbet tydligen. that's all I need to know. och jag vet inte vad jag ska känna. jag känner mig mest bara tom och avtrubbad (kan bero på att jag är magsjuk och sovit 0 timmar i natt). det känns som om jag borde reagera med, känns som om jag borde vara ledsen och gråta. jag vill inte göra det sen. men någon gång lär jag ju springa på dem och då lär väl allt komma farande. men som busan säger så är det dags för mig att komma över det här och börja ragga! problemet är att när n gjorde slut så fick han mig att känna mig så ointressant och oattraktiv att det har varit svårt att komma över det. jag måste inse att jag faktiskt är något att ha.

and while we're on the subject: även basketvärlden bjuder på fina pojkar. har inte kommit på ett bra smeknamn för mitt senaste span än, men oh så fina armar han har! ville bara spela en väldigt nära match mot honom och sen sätta på honom i duschen. härligt att min libido har vaknat igen :D ska ut på fredag/lördag med busan och då blir det good old times.

förövrigt går andra dagen som medlem i viktklubb.se bra. jag äter absolut ingenting och har inget kvar i magen. snacka om att leva på reserver ;-)

har nu gjort något väldigt okarakteristiskt och blivit medlem i viktklubb.se. detta av två anledningar:: 1 - jag vill se om jag har självkaraktär nog att klara det hela.  2 -  jag måste sluta äta socker och det här kan mycket möjligt vara enda sättet.

har satt som mål att väga 60 kg om 20 veckor. har dock ingen aning om vad jag väger nu, runt 67 tror jag. iaf ska det bli spännande och se om jag når mitt mål och i så fall hur mycket jag ser ut som ett benrangel. kan vara lite för lite vikt för mig, men då får jag väl bara gå upp igen. dricka några öl i veckan så är det fixat! men det ska nog gå bra, dags att skaffa lite självkaraktär! och bli av med ölmagen...

I miss my bitchhoes, igår så mycket att det nästan gjorde ont. fast jag fick en halvitmme BiB-kväll via telefon. jag vill bara hem. hem till min andra familj, the bearfamily.


busan kommer hit imorgon. min galna vän... det finns få som jag har haft så roligt med som med henne. vi är olika som natt och dag men det tror jag bara gynnar oss. vi har känt varandra sen vi var sex. kan man bli mer som systrar?

sentimentalt var det här.

puss på er mina vänner, ni är bäst!

sitter i soffan med min nya dator (fick av pappa alltså ingen mac book), har ont i magen (laktosöverkänslig?) och lyssnar på mina nerladdade top 100 dance hits. 60 mil härifrån pågår en BiB-kväll. känns lite tråkigt att inte vara där, speciellt som jag knappt sett tre av dem på ett år. ah well. ska ringa dem så fort jag är klar med det här.

busan har kommit hem nu i alla fall, hon kommer hit på söndag. trevligt att få lite sällskap om inte annat.

köpte ett par skor igår, fantastiskt snygga röda högklackade sandaler. är helt chockad över mig själv, men jag är kär och för 280 kr är det helt ok. (oroa dig inte fag hag, det blir minst ett par nya sneakers i höst).

annars händer det inte så mycket. var ute och åt med familjen ikväll, trevligt var det och god mat. vi börjar kunna umgås på riktigt allihopa. vi börjar bli en familj. känns lite konstigt, men jag antar att det är på tiden.

lillebror trodde han hade tappat sin iPod idag. skräckupplevelse. jag började tänka på hur det skulle kännas om jag tappade tyesha. får nästan panik bara genom att tänka på det.

nu tackar jag och house of pain för oss. dags att ringa BiB-kvällen.