i söndags när hösten kom

det tog 9 månader, men nu har jag äntligen varit och hälsat på mina föräldrar i sundsvall. nu vet jag vart jag ska åka när jag ska ladda om mina batterier. lugn är det ord som bäst beskriver mitt nya mecka. men jag skulle aldrig vilja bo där på heltid.

den här veckan har varit helt crazy. jobbat heltid plus hela veckan. totalchock.

nu är det augustihöst och jag ska bli tillfällig kattägare. det händer saker.

pinsamt

ibland undrar jag vilken planet min hjärna kommer ifrån. jag råkade skicka ett väldigt olämpligt mail till en potentiell sponsor. NOT good. nu tackar de inte nej iofs, men anser att vi inte är specieltl seriösa. men å andra sidan, vilka bolag spelar inte ut potentiella samarbetspartners mot varandra? det är bara det att bolagen vanligtvis inte får reda på det.

jaja, ska lägga på lite så att de får plåster på såren, vi behöver pengarna.

Jag skulle bli gay för din skull

image11

(bilden är från
www.gp.se)

nu är jag hemma efter en helg i göteborg och, framförallt, Way Out West. jag måste bara säga att jag ÄLSKAR Regina Spektor. jag skulle kunna gifta mig med henne om hon skrev låtar till mig resten av livet.

annat vi såg var manu chao, som var lika bra som på roskilde 2002, shout out louds, hello saferide. lady sovereign och moneybrother. vi missade en del, men jag tror att jag och 2mm börjar bli gamla för vi orkade ingenting.

förövrigt så skulle jag vara mer än nöjd som Laleh skulle få en knut på stämbanden och aldrig mer kunna sjunga. jag vet inte varför, men jag STÅR INTE UT med henne. usch och fy säger jag bara.

men jag längtar redan efter reginas nästa spelning. jag är kär.

förlorad författare

jag insåg just att ALLT jag någonsin har skrivit låg på datorn som min lillebror formaterade hårddisken på för två veckor sen. mina dikter, mina noveller, början till min bästsäljande ungdomsroman (jaja, man har väl rätt att drömma), ALLT! jag kan bara hoppas på att jag har sparat en del på disketter någonstans i lägenheten. jag VISSTE att det var något på datorn som jag ville åt. stupid, stupid me.

bergochdalvana

när jag är själv vill jag vara med honom, när jag är med honom vill jag vara själv. kan jag inte bara bestämma mig, vara stabil för en gångs skull? för bara en månad skulle jag vilja känna samma sak och må bra i det. jag vill inte pendla upp och ner som nån jävla bergochdalbana.

jag undrar hur det skulle kännas, stabilitet. om det är som att leva i vardagen och bara glida med och kunna göra. eller är det ingen klump i magen och förmåga att koncentrera sig längre än 10 min på en sak. eller att alltid kunna stå för det man känner. oavsett så längtar jag efter det. jag har en illusion att om stabiliteten väl får sin givna plats i mitt liv kommer den för alltid stanna där. jag kommer inte sakna mina toppar och dalar.

eller så är gräset grönare på andra sidan, att stabila längtar efter lite känslosvallnigar, att aldrig veta hur man kommer känna under dagen.

det är inte stabilitet i omgivningen jag saknar, såsom vänner pojkvän och jobb, utan stabilitet inombords. att veta att idag mår jag bra när jag vaknar och kommer göra det resten av dagen om inget oförutsett händer. stabilitet är det jag önskar mig mest av allt.