Drottning Kokos

jag vill inte jobba. det är så fruktansvärt tråkigt med socialförsäkringar. visst, det är jättesynd om dem som är sjukskrivna, men jag har ingen aning om hur jag ska bedöma deras skador. jag är inte kvalificerad för det, jag är jurist!  eller låtsas vara i alla fall.

i måndags var det jättekul på jobbet och dagen bara gled förbi. igår ville den aldrig ta slut. det måste bero på måltyperna. kan även bero på att jag räknar dagarna tills jag ska åka till stockholm (fredag!). jag är less på ett liv i exil.

nu ska jag återgå till att stirra in i datorskärmen och försöka låtsas som om regnet inte strilar ner utanför fönstret.

ibland undrar jag vilken planet min hjärna kommer ifrån. jag råkade skicka ett väldigt olämpligt mail till en potentiell sponsor. NOT good. nu tackar de inte nej iofs, men anser att vi inte är specieltl seriösa. men å andra sidan, vilka bolag spelar inte ut potentiella samarbetspartners mot varandra? det är bara det att bolagen vanligtvis inte får reda på det.

jaja, ska lägga på lite så att de får plåster på såren, vi behöver pengarna.

ju mer jag läser om utlandstjänster och folkrättsjobb desto mer vill jag göra det. men ju mer jag läser om kvalifikationerna desto mer känner jag att jag inte räcker till. nästa sommar blir det sommarskola i spanska.

jag borde inte ägna min tid åt festfixeri och kårmuppande. jag borde vara engagerad i röda korset, svenska fn-förbundet, rädda barnen osv. det känns som om jag inte gort det jag borde i mitt liv. får hoppas att kriget inte bryter bryter ut på sri lanka så jag kan åka dit. det är en liten bit på vägen iaf.

Jag blir så less på mig själv när jag får mina attacker som säger att jag inte kan, att Nobel NightCap är för stort för mig och att jag bara kommer sjabbla bort det. Jag kan visst, det är inte för stort och det kommer blir grymt! Men oavsett hur jag säger det verkar jag inte tro på det själv. Och ju mer folk tror på mig, desto mer tror jag att jag kommer göra bort mig. Vad är det för fel på mig? Vad hände med självständiga, jag kan allt Drottning Kokos? Jag förstår inte mig själv ibland. Jag kan inte gå runt med ångest i ett halvår för då kommer jag inte få någonting gjort. Imorgon måste det bli andra tag, det här fungerar liksom inte. Jag kan inte få betalt när jag inte gör någonting. Folk förväntar sig mer.

vissa saker är roligare än man tror. jag som alltid tyckt att avtalsrätt är pest och pina tycker nu att sammanställandet av det "perfekta" (hmmm..) avtalet inför Nobel NightCap är sjukt intressant. hur får man med allt man vill ska vara med? hur sanktionerar man avtalsbrott? på vilket sätt får man använda varumärket?

det finns nog en liten jurist i mig trots allt...

jag vet inte om det är meningen att man ska känna såhär när man börjar se slutet av sin utbildning, men jag börjar undra om jag verkligen vet vad jag vill. vill jag bli folkrättsjurist, en sann idealist som ensam ska försöka rädda världen? eller vill jag bli arbetsrättare och kämpa för dem som kanske inte kan själv?

helst av allt vill jag fixa saker: fester, events, festivaler, men hur mycket cred är det egentligen? hur kan jag göra världen lite bättre genom få människor fulla på ett snyggt sätt? och vill jag verkligen fastna i bröllopfixarfällan? jag skulle dö om jag var tvungen att göra att rosa bröllop.

jag får väl hoppas att även ideella organisationer behöver någon som kan fixa deras events.

gaah, jag vill bli en pr-människa! the horror.

2-metersmannen mer eller mindre tvingade mig att söka jobb på STS språkresor tillsammans med honom och nu visar det sig att jag ska få gå på intervju.. och inte han. än så länge iaf.

men det kanske blir england för mig några veckor i sommar. vem klagar? inte jag... ska bara ta mig igenom intervjun.

saker och ting går alldeles för mycket som jag vill. jag hoppas nästan på att något ska skita sig nu så jag inte på allvar tror att saker och ting är såhär lätta.

night capen verkar vara i påsen nu. ska prata med bebisen efter tentan. verkar till och med finnas pengar. helt otroligt! anar dock att hela grejen kommer bli en STOOOOR förhandlingsfråga inför nästa kårval. får sätta in 2-metersmannen som förhandlare. usch vad jag börjar bli involverad i kåren, något som jag absolut inte ville... jaja..

min största "rädsla" är att jag får ett mail från sri lanka som säger att jag inte kan komma senare än till hösten. det hade varit jobbigt. men då åker jag, det känns viktigare än night capen. faktiskt. det är väl det eller pengafrågan som skulle kunna sänka det hela. men annars får jag både behålla kakan och äta upp den. det ska inte hända. egentligen. men antagligen förtjänar jag det =)

ibland undrar man vad j*2 hade gjort utan mig och f. det är KAOS på kontoret, ingen verkar ha koll på någonting. stewie är mest bara stressad och mandor pysslar bara med sin databas. och ns... ja, vet inte vad jag ska säga. men det  är 1½ vecka kvar nu, mycket mer kan väl inte gå fel. om inte night cap-generalen bestämmer sig för att inte höra av sig.


argh! frustration.

-minuter i uppförsbacke på cykel: fortfarande runt 20, men betydligt mindre flås när jag kommer fram.
-arbetade timmar de senaste dagarna: 9 h/dag
- potentiella span: 2!!!!! hoppas bara att de kommer tillbaka.
- mm ökad omkrets på högerarmen: minst 5
- mm ökad omkrets på vänsterarmen: minus 5
- smärta i fötterna: fötter? vilka fötter? de känns inte längre!
- minuter med hemlängtan: varenda sekund.
- antal lagade måltider de senaste dagarna: 0
-antal ätna skivor kalkon: oändliga

sammanfattning: jag jobbar så mycket att jag inte okrar laga mat. mina muskler på högerarmen håller på att utvecklas till något som är mycket större än de på den vänstra. jag blir kåtare för varje dag som går men har inte ens ögongodis att distrahera mig med (vilket har lett till väldigt obscena tankar om d...) och jag vill bara hem.

over and out.

första dagen på nya jobbet:

- minuter i uppförsbacke på cykel: 20
- arbetade timmar: 6
- skärsår: 1
- arbetskamrater i min ålder: 0
- potentiella span: 0
- vänner till min bror: 1
- dryga stockholmare: ca 2
- minuter av hemlängtan: färre än jag trodde
- antal muskler med träningsvärk: 1 (!)
- hekto skivade pålägg: vem orkar räkna.

kunde alltså varit värre.

har nu tillbringat 7 timmar på SSCO med att göra om valborgaren. jag hoppas folk åker på pubrundan nu annars är det en jävla massa jobb (och pengar) som har gått till ingenting. men det känns bra att vi kan skicka iväg den till tryck i alla fall.

den senaste veckan har varit helt galen. det känns som om det har gått en månad. har knappt haft en stund för mig själv. men det är så det ska se ut framöver tror jag. fyra veckor till tenta, fem veckor till valborg, en vecka till ny kurs... vem behöver ett liv? ser fram emot när valborg är över för då kan jag äntligen koncentrera mig mer eller mindre en  sak. men det är roligt, lite mycket bara.


ända sen jag  var hos psykologen (i onsdags, men ändå) så känns det som om jag kanske inte riktigt är över n trots allt. men å andra sidan drog hon upp så mycket så det kan vara annat skit som hänger kvar också. och sen får man inte glömma att jag inte har sovit på en  vecka pga den förbannade valborgaren, men nu är den nästan klar! bara pengaångesten kvar. men det löser sig alltid. om jag bara kunde få ett sommarjobb nu också så skulle allt vara toppen.