Sri Lanka nästa!
helt otroligt, jag glider vidare på mitt bananskal! pappa fick svar från sin polare på Sri Lanka igår, hennes man kan garanterat fixa praktikplats till mig!!!!! eller så kan jag skriva ex jobb därnere som Minor Field Study via Sida. helt otroligt! jag är så glad! precis det jag ville. återstår en hel del.. måste först bestämma mig om jag vill göra praktik eller ex jobbet, lutar åt praktik just nu, sen är det grejer med institutionen, bestämma när jag ska åka, hur länge jag ska vara där, ska jag göra något mer där nere... men allt sånt spelar ingen roll, jag ska till Sri Lanka! whiiiiieeee!!! det kan inte bli bättre, eller?
bananskalsglidare
jag har funderat mycket de senaste dagarna, på allt möjligt. mest har det ju så klart varit om mitt ex, vad det egentligen är som pågår inom mig vad gäller honom. jag kan inte läsa mig själv där, lite läskigt. men väldigt mycket framtidstankar dyker även upp.
om ett år är jag 3 månader ifrån att börja på mitt ex jobb, det sista jag gör på juristlinjen (om allt går som det är tänkt). det är inte bara lite, utan MYCKET läskigt. jag har börjat göra små listor på eventuella ex jobbs-ämnen och framtida yrken jag kan tänka mig, bara för att få ur det ur huvudet. det är svårt att koncentrera sig när det enda man verkar tänka på är om jag ska skriva uppsatsen inom arbetsrätt eller folkrätt. och vill jag har praktik eller inte? vilka specialkurser ska jag läsa? ska jag göra "smarta" val eller bara välja efter rolighetsgrad? spelar specialkurserna egentligen någon roll? jag vet att de gör det om man vill få praktik på UD, men ska jag satsa på det? eller kan pappa fixa något åt mig på sri lanka? miljoner frågor, inga svar.
jag skulle vara vilja få se en glimt av min framtid så att jag vet att det ordnar sig, vet att jag kommer ha ett jobb som jag triva med, som är utvecklande. det personliga livet känns just nu väldigt avlägset. som det ser ut nu har jag väldigt svårt att tänka mig att jag kommer sitta med man och barn om sju-åtta år, men man vet aldrig. större under har inträffat! lyckades ju trots allt ha pojkvän i 14 månader vilket jag definitivt inte trodde för två år sedan.
so many questions, so little time to answer them. jag får väl ha en tro om att det ordnar sig till slut, det gör det alltid. om inte annat för att jag är bananskalsglidarnas mästarinna!
om ett år är jag 3 månader ifrån att börja på mitt ex jobb, det sista jag gör på juristlinjen (om allt går som det är tänkt). det är inte bara lite, utan MYCKET läskigt. jag har börjat göra små listor på eventuella ex jobbs-ämnen och framtida yrken jag kan tänka mig, bara för att få ur det ur huvudet. det är svårt att koncentrera sig när det enda man verkar tänka på är om jag ska skriva uppsatsen inom arbetsrätt eller folkrätt. och vill jag har praktik eller inte? vilka specialkurser ska jag läsa? ska jag göra "smarta" val eller bara välja efter rolighetsgrad? spelar specialkurserna egentligen någon roll? jag vet att de gör det om man vill få praktik på UD, men ska jag satsa på det? eller kan pappa fixa något åt mig på sri lanka? miljoner frågor, inga svar.
jag skulle vara vilja få se en glimt av min framtid så att jag vet att det ordnar sig, vet att jag kommer ha ett jobb som jag triva med, som är utvecklande. det personliga livet känns just nu väldigt avlägset. som det ser ut nu har jag väldigt svårt att tänka mig att jag kommer sitta med man och barn om sju-åtta år, men man vet aldrig. större under har inträffat! lyckades ju trots allt ha pojkvän i 14 månader vilket jag definitivt inte trodde för två år sedan.
so many questions, so little time to answer them. jag får väl ha en tro om att det ordnar sig till slut, det gör det alltid. om inte annat för att jag är bananskalsglidarnas mästarinna!
lundakarneval och annat skit
jag är så förkyld! att åka på lundakarnevalen när man hade haft feber tidigare i veckan kanske inte var det bästa valet jag gjort i hela mitt liv, men oj vad kul det var!
kan inte direkt säga vad jag gjorde egentligen, var mest bara överallt och gjorde ingenting. hur kan det vara kul? var så sliten iaf att jag inte ens orkade med sista dagen, åkte hem till mamma och lät henne ta hand om mig istället. men det var redigt partay. busan har flyttat in i bästa kollektivet mitt i Lund med bar och lounge i källaren. om jag flyttar tillbaka till Lund inom de närmsta åren hoppas jag på att kunna bo där.
jag vet inte om jag saknar Lund egentligen. ibland får jag för mig att jag gör det, men varje gång jag är hemma inser jag hur mycket bättre jag passar in i Stockholm. skåningar är mycket större på nåt sätt, i personligheten, sättet att vara, något som jag aldrig kommer bli. jag vill inte vara så heller. i Stockholm är det ok att vara dryg och inte vara polare med ALLA. sen är det lite större så man slipper springa in i samma människor hela tiden om man verkligen inte vill. jag älskar Lund, men att vara student där hade jag nog aldrig pallat. (härligt att mina små skånska uttryck är tillbaka)
nu är det feststopp tills på fredag då det är dags för popaganga. ska se david and the citizens och le sport på fredag och shout out louds på lördag. s o l ska helt klart bli roligast att se, lär vara absurt mycket folk där bara, de är ju grymma!
nästa vecka kommer musketöserna hem (YEY) och då är det dags för tanktömning. jag vet inte riktigt vart någonstans tiden för plugg finns, men om jag gräver lite så dyker den nog upp. klarade processen iaf, men som jag trodde fick maddog bättre än mig. processrätt är helt enkelt inte min grej. fick höra något lugnande dock: den mest framträdanda av doktoranderna på straffrätten fick bara B i det ämnet och se vart hon är nu. jag kommer klara mig alldeles utmärkt på mina svenssonbetyg. fast å andra sidan verkar jag allt som oftast landa på fötterna. så länge jag får vara lite cynisk och bitter klarar jag mig alltid.
kan inte direkt säga vad jag gjorde egentligen, var mest bara överallt och gjorde ingenting. hur kan det vara kul? var så sliten iaf att jag inte ens orkade med sista dagen, åkte hem till mamma och lät henne ta hand om mig istället. men det var redigt partay. busan har flyttat in i bästa kollektivet mitt i Lund med bar och lounge i källaren. om jag flyttar tillbaka till Lund inom de närmsta åren hoppas jag på att kunna bo där.
jag vet inte om jag saknar Lund egentligen. ibland får jag för mig att jag gör det, men varje gång jag är hemma inser jag hur mycket bättre jag passar in i Stockholm. skåningar är mycket större på nåt sätt, i personligheten, sättet att vara, något som jag aldrig kommer bli. jag vill inte vara så heller. i Stockholm är det ok att vara dryg och inte vara polare med ALLA. sen är det lite större så man slipper springa in i samma människor hela tiden om man verkligen inte vill. jag älskar Lund, men att vara student där hade jag nog aldrig pallat. (härligt att mina små skånska uttryck är tillbaka)
nu är det feststopp tills på fredag då det är dags för popaganga. ska se david and the citizens och le sport på fredag och shout out louds på lördag. s o l ska helt klart bli roligast att se, lär vara absurt mycket folk där bara, de är ju grymma!
nästa vecka kommer musketöserna hem (YEY) och då är det dags för tanktömning. jag vet inte riktigt vart någonstans tiden för plugg finns, men om jag gräver lite så dyker den nog upp. klarade processen iaf, men som jag trodde fick maddog bättre än mig. processrätt är helt enkelt inte min grej. fick höra något lugnande dock: den mest framträdanda av doktoranderna på straffrätten fick bara B i det ämnet och se vart hon är nu. jag kommer klara mig alldeles utmärkt på mina svenssonbetyg. fast å andra sidan verkar jag allt som oftast landa på fötterna. så länge jag får vara lite cynisk och bitter klarar jag mig alltid.
vad är det nu då? *suck*
det är alltid min första tanke när klumpen dyker upp i bröstet. oftast får jag aldrig något bra svar, det är bara konstigt, obekvämt, svårt att sova och nära till gråten. jag är less på den här skiten nu, kan det inte bara försvinna, ta slut. någon gång måste det ju vara nog!
won't you please please please come back to me
/shout out louds
won't you please please please come back to me
/shout out louds
jag är kär
jag är kär. i mitt ex. just nu känns det som om det inte kunde varit så mycket värre. kan inte smälta att han såg mig hångla dessutom. allt är bara upp och ner och förvirrat. jag trodde jag var över honom, att det var oss jag saknade. men tji fick jag. borde nog varken prata med eller träffa honom på ett tag. ska inte träffa stor j heller, är riktigt arg på honom. men jag hade kul igår trots allt. och det är bara tårar.och smärta. någon gång måste det gå över. tycker man iaf.
hans territorium
jag visste nästan från början att det skulle bli så här. jag gav mig in på hans territorium, det som inofficiellt var hans. och till råga på allt var jag tvungen att hångla en dm ifrån honom. förstår inte varför. hade lika gärna kunnat låta bli. visat det respekt för honom så som jag hoppas han visar respekt för mig.
allt är egentligen stor j:s fel. han sa att chewie hade hånglat, och det var som att sätta på en kran. fem minuter senare sa han att det var någon i vit overall, vilket kunde ha varit typ 50 andra personer. men efter det så började jag gråta så fort jag såg mitt ex, oavsett vad han gjorde.
det som gör mest ont är att han verkligen inte vill ha mig längre. hade han bara visat något intresse hade det inte känts så som det känns just nu. han får mig att känna mig oälskvärd och jag hatar det. jag vet någonstans innerst inne att det inte är så, men har man en gång fått in den känslan i kroppen är det svårt att komma bort från den. jag vill så gärna känna att jag är mer värd, vilket jag vet att jag är, men jag vet inte vart jag ska börja.
tack fag haf och s för att ni får mig att känna mig något så när normal, annars vet jag inte vad jag hade gjort.
hädanefter är squvalp hans. nästan sjöslaget också. så kul är det inte. jag behöver mina saker, där han inte är inblandad. han ska få sitt territorium så kan jag skapa mitt. jag önskar bara att jag inte älskade honom längre. han är inte värd min kärlek.
om jag inte kan berätta sanningen för min psykolog, hur ska jag då kunna erkänna den för mig själv?
allt är egentligen stor j:s fel. han sa att chewie hade hånglat, och det var som att sätta på en kran. fem minuter senare sa han att det var någon i vit overall, vilket kunde ha varit typ 50 andra personer. men efter det så började jag gråta så fort jag såg mitt ex, oavsett vad han gjorde.
det som gör mest ont är att han verkligen inte vill ha mig längre. hade han bara visat något intresse hade det inte känts så som det känns just nu. han får mig att känna mig oälskvärd och jag hatar det. jag vet någonstans innerst inne att det inte är så, men har man en gång fått in den känslan i kroppen är det svårt att komma bort från den. jag vill så gärna känna att jag är mer värd, vilket jag vet att jag är, men jag vet inte vart jag ska börja.
tack fag haf och s för att ni får mig att känna mig något så när normal, annars vet jag inte vad jag hade gjort.
hädanefter är squvalp hans. nästan sjöslaget också. så kul är det inte. jag behöver mina saker, där han inte är inblandad. han ska få sitt territorium så kan jag skapa mitt. jag önskar bara att jag inte älskade honom längre. han är inte värd min kärlek.
om jag inte kan berätta sanningen för min psykolog, hur ska jag då kunna erkänna den för mig själv?
sommar sommar sommar
sommarvärmen har gjort sitt. har inte pluggat så här bra på länge. säkert 150 sidor på 3 dagar, mer än jag läst de tre senaste veckorna. kanske är till och med skolan på väg att lossna nu. bara min ångest kvar då, som kommer och går. kunde varit värre. tillbringade lördagen på en filt i vasaparken och mina böcker och på kvällen blev det spontanutgångmed v. blev tokraggad på av en kille i turkos take off-munktröja med polotröja under. ibland undrar man vad killar tror. om en tjej vill gå hem med någon på krogen vill hon gå hem med någon som är snygg. annars går hon hem själv.
får tillbaka mitt processresultat på fredag... vet inte riktigt om jag vill veta. mina instinkter säger mig att det gick ok, men jag vet inte om jag vågar lite på mina instikter. de har haft fel ganska ofta och jag vill inte bli allt för besviken. vill kunna ha en ångestfri sommar och slippa tänka på skolan över huvud taget. bara gå runt i sommarstugan och vilja krypa ur mitt eget skinn pga tristess. hoppas det inte kommer regna allt för mycket i somma, då kommer jag verkligen klättra på väggarna. å andra sidan kommer jag inte ha något annat val än att lära känna min lillebror. 20 år senare kanske det är dags liksom...
om en månad och två dagar sitter jag på ett flygplan på väg till the big gaycity in the west - san francisco -för 16 dagars semester. ska bli så jävla nice! napa valley, valsafari. kanske till och med kan få till det där med surfningen den här gången!
23 dagar kvar...
får tillbaka mitt processresultat på fredag... vet inte riktigt om jag vill veta. mina instinkter säger mig att det gick ok, men jag vet inte om jag vågar lite på mina instikter. de har haft fel ganska ofta och jag vill inte bli allt för besviken. vill kunna ha en ångestfri sommar och slippa tänka på skolan över huvud taget. bara gå runt i sommarstugan och vilja krypa ur mitt eget skinn pga tristess. hoppas det inte kommer regna allt för mycket i somma, då kommer jag verkligen klättra på väggarna. å andra sidan kommer jag inte ha något annat val än att lära känna min lillebror. 20 år senare kanske det är dags liksom...
om en månad och två dagar sitter jag på ett flygplan på väg till the big gaycity in the west - san francisco -för 16 dagars semester. ska bli så jävla nice! napa valley, valsafari. kanske till och med kan få till det där med surfningen den här gången!
23 dagar kvar...
fel
fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel
så känns det just nu
så känns det just nu
jobba på
så var man inte längre arbetslös. tyvärr blir det en sommar i sommarstugan med lillebror, men det kunde varit värre. jag kunde varit arbetslös. som tur är får vem som helst hälsa på under hela sommaren förutom två veckor när mamma och pappa är där.
i typ sju veckor ska jag stå i charken på vitaby lanthandel. ska bli mycket intressant. men det är ett jobb och jag tjänar pengar. money makes the world go round. och det kommer bli en billig sommar. det finns inte så mycket att göra av med pengar på.
nu är det grey´s anatomy som kommer närmare och närmare the best episode ever!!!
i typ sju veckor ska jag stå i charken på vitaby lanthandel. ska bli mycket intressant. men det är ett jobb och jag tjänar pengar. money makes the world go round. och det kommer bli en billig sommar. det finns inte så mycket att göra av med pengar på.
nu är det grey´s anatomy som kommer närmare och närmare the best episode ever!!!
bara 28 dagar kvar...
5 månader
sist jag hade den här rubriken på något hade vi varit tillsammans i fem månader och jag var fortfarande nykär. men nu... på onsdag är det fem månader sen han gjorde slut. och jag kan inte bestämma mig. saknar jag fortfarande honom? tycker jag fortfarande om honom mer än jag borde? vi sågs igår och jag är så kluven. det känns ganska mycket som om jag skaknar min n, som jag såg honom, som han var när han var med mig. men han finns inte längre.
fem månader som singel. och jag vet fortfarande inte om det var värt det. ska man behöva slänga bort flera år på förhållanden som går sönder som det sedan tar år att reparera. är det värt det?
nu är valborg över. tänker spendera första maj i sängen. blev en väldigt skvallerfri helg. jag hade hoppats på att kunna skvallra lite om mig själv men tydligen är jag född utan slampgenen. om jag inte får dåndimpen när jag ser nån första gången så kan jag inte ens förmå mig att hångla med personen, oavsett hur söt han är. säkert en bra egenskap i slutändan, men det är tråkigt!
fem månader som singel. och jag vet fortfarande inte om det var värt det. ska man behöva slänga bort flera år på förhållanden som går sönder som det sedan tar år att reparera. är det värt det?
nu är valborg över. tänker spendera första maj i sängen. blev en väldigt skvallerfri helg. jag hade hoppats på att kunna skvallra lite om mig själv men tydligen är jag född utan slampgenen. om jag inte får dåndimpen när jag ser nån första gången så kan jag inte ens förmå mig att hångla med personen, oavsett hur söt han är. säkert en bra egenskap i slutändan, men det är tråkigt!