Drottning Kokos

ju mer jag läser om utlandstjänster och folkrättsjobb desto mer vill jag göra det. men ju mer jag läser om kvalifikationerna desto mer känner jag att jag inte räcker till. nästa sommar blir det sommarskola i spanska.

jag borde inte ägna min tid åt festfixeri och kårmuppande. jag borde vara engagerad i röda korset, svenska fn-förbundet, rädda barnen osv. det känns som om jag inte gort det jag borde i mitt liv. får hoppas att kriget inte bryter bryter ut på sri lanka så jag kan åka dit. det är en liten bit på vägen iaf.

det kryper i hela kroppen och magen är en knut. jag älskar honom men ändå känns det som om det ska ta slut imorgon. vad är problemet? jag kan inte gå runt och vara nojig över att vi kanske måste separera när vi har flyttat ihop eller har fått barn. i så fall kan jag lika gärna lägga ner det här med kärlek på en gång.

jag är inte gjord för förhållanden. men de säger att övning ger färdighet. öva öva öva. det gör jag varje dag. borde bli bättre snart.

jag drömde konstigt inatt. helt plötsligt hade jag och 2metersmannen barn ihop. och jag glömde ungen på t-banan. mindre bra modersinstinkt. helt plötsligt sen så åkte jag ut till SUB för att hämta 2mm och pojken. ungen var runt 1 år gammal och hur söt som helst. det skummaste av allt, ungen hade på sig vinröda ADIDASSNEAKERS! till och med mina drömmar är stylish =) sen debatterade jag och 2mm om vi skulle köpa nya kläder till pojkens födelsedag eller inte. jag röstade för!

hursomhelst. jag vill ha den där pojken nu, helst nyss. men jag vet att det inte går. har därför en plan. om 3 år smäller det! om 2mm finns kvar och vill producera dvs. anldeningen till just då är att då tar 2mm äntligen examen, jag har jobbat ca 1,5 år och vi är 27 resp 29 år gamla. på tiden liksom =)

jag vet att det är farligt att planera såhär. men om jag inte gjorde det skulle jag vilja ha barn nu nu nu och det är ännu sämre. på det här sättet kan jag planera och ändå fungera normalt. eller så bra som jag kan iaf.

allt som allt var det en bra dröm. jag mådde bra när jag vaknade.

Jag blir så less på mig själv när jag får mina attacker som säger att jag inte kan, att Nobel NightCap är för stort för mig och att jag bara kommer sjabbla bort det. Jag kan visst, det är inte för stort och det kommer blir grymt! Men oavsett hur jag säger det verkar jag inte tro på det själv. Och ju mer folk tror på mig, desto mer tror jag att jag kommer göra bort mig. Vad är det för fel på mig? Vad hände med självständiga, jag kan allt Drottning Kokos? Jag förstår inte mig själv ibland. Jag kan inte gå runt med ångest i ett halvår för då kommer jag inte få någonting gjort. Imorgon måste det bli andra tag, det här fungerar liksom inte. Jag kan inte få betalt när jag inte gör någonting. Folk förväntar sig mer.