Stockholm - mitt hem
Jag sitter och laser DN STHLM och deras 08 - Det sjalvklara Stockholm och jag far en ofantlig hemlangtan. Jag antar att Stockholm verkligen ar mitt hem nu, hur kan man annars bli smanostalgisk over T-Centralen och Stadshuset? Jag saknar tunnelbanan, generellt, jag saknar vettigt kaffe, jag saknar mina klader och sneakers och mojligheten att ha pa sig vad man vill. Jag saknar forvantingarna infor varen och hur mycket det forandrar staden. Jag saknar nog till och med universitetet. Det trodde jag aldrig. Och sa saknar jag Mons och Mogge saklart.
Sa ungefar fem ar tar det alltsa att blir fast rotad pa ett stalle. Fast det betyder inte att jag saknar Lund.
I wonder wonder, wonder wonder
jag sitter här på mitt gamla kontor och funderar. jag funderar på:
- vem i vänskapskretsen som kommer skaffa barn först. åke är ju redan här, men inte riktigt i kretsen. jag vill inte vara först utan jag vill gosa utan ansvar!
- hur jag har kunnat underhålla mig själv i två timmar med endast facebook som vän. jag är bra på att slacka.
- vad jag ska göra i sommar. jag vill inte jobba egentligen, men blir så illa tvungen. varför kan inte en rik släkting jag inte visste fanns kolavippen så jag kan få ett arv att leva på utan att få dåligt samvete?
- vad jag ska göra med resten av mitt liv. men nu är det inte ångest att tänka på det utan snarare roligt. kan bero på att det nu är en realitet.
- om jag när jag har det där jobbet också kommer hamna med bild på hemsidan precis som jopsan. hur coolt vore inte det?
jag ska nog sluta fundera nu och hitta mig något att äta. typ på sleven eller nåt.