you could have it so much better
jag undrar vad det är som händer under den där veckan när jag går från att vara jättekär till att inte veta varken ut eller in. han är ju det underbaraste, ingen får mig ner på jorden som honom, ingen kan få mig att må så bra, ingen kan få mig att vara så kär. men ändå, dessa ångestdippar, som jag är ganska säker på inte beror på honom, de dyker upp i tid och otid.
ibland undrar jag om det är han eller jag som har förändrats eller båda två. det kan vara så att jag inte vill bli vuxen och är avundsjuk på att han verkar klara det steget utan ansträngning. liksom allt annat i hans liv. jo, jag är avundsjuk på hans heltidsjobb, hans ordningssamhet, hans smarhet, hans förmåga att älska mig trots att jag beter mig som en skithög.
det är svårt att hitta tillbaka till varandra. det är skönt att han kände det med. jag känner mig alltid som ett känslolöst miffo bredvid honom. otillräcklig.
ibland undrar jag om han inte hade haft det bättre med någon annan. fast det skulle ju innebära att han inte var med mig.
ibland undrar jag om det är han eller jag som har förändrats eller båda två. det kan vara så att jag inte vill bli vuxen och är avundsjuk på att han verkar klara det steget utan ansträngning. liksom allt annat i hans liv. jo, jag är avundsjuk på hans heltidsjobb, hans ordningssamhet, hans smarhet, hans förmåga att älska mig trots att jag beter mig som en skithög.
det är svårt att hitta tillbaka till varandra. det är skönt att han kände det med. jag känner mig alltid som ett känslolöst miffo bredvid honom. otillräcklig.
ibland undrar jag om han inte hade haft det bättre med någon annan. fast det skulle ju innebära att han inte var med mig.