Drottning Kokos

första påsken jag inte firar med mamma och pappa. lite märkligt.. framförallt nu när det är påskafton och mitt enda sällskap är v's sex and the city-box.

känner för att göra något jättespontant och ogenomtänkt. typ ta alla pengar jag har, åka ut till arlanda, köpa en biljett till new york och vara borta några dagar. bara för att  det är så olikt mig. jag är  väldigt  vardagsspontan men när det gäller stora saker tänker jag alldeles för mycket.

jag vill träffa nya människor, göra nya, annorlunda saker. var på o-baren i torsdags med folk jag knappt kände. var så  himla skönt att se något annat är väggarna på JF och umgås med helt nya människor. sen att kvällen slutade väldigt skumt får jag bortse ifrån. det var skönt att göra något som jag inte brukar.

jag får ibland  idéer om att jag är fånge i mitt eget liv. inte på något dåligt sätt, men att jag inte kan bryta mig loss från de mönster jag själv har ritat, att jag växer snabbare än vad jag själv hinner med att hantera. det känns som om jag tar hopp: jag står stilla jättelänge sen kommer allt på en gång. nu känns det som om jag precis gjort ett gigantiskt sådant och vill ha nya saker att bita i. är rastlös fast jag har saker att göra hela tiden. jaja.. det finns tid för nya utmaningar snart.