hit me HARD

satt och väntade på pendeltåget och fick plötsligt en helt gigantisk lust att ringa n. har inte hänt på säkert en månad. och det värsta är att jag även kom att tänka på att om jag någonsin ringer (vilket jag lär och bör göra av många anledningar) så är risken ganska stor att hon är där. och hur kul är det?

argh. det har verkligen inte känts någonting hur mycket jag än har vridit och vänt på det hela och så kommer det nu. NU, när jag äntligen mår bra och börjar få ordning på mitt liv på riktigt. jag vill inte ha något som hänger efter, som ens orsakar tillstymmelsen till klump i bröstet. jag vill vara klump-, ångest- och depressionsfri. är det så mycket begärt?

kan någon slå mig hårt, HÅRT, så jag kan komma på bättre tankar. jag vet inte ens varför jag är nere. behöver kanske bara sova. gonatt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback