Drottning Kokos

jag har så dubbla känslor till att vara nykär. för kär är jag, jag har till och med sagt det till honom.

det är helt underbart att allt är rosa moln och luddigt (jag tolererar till och med att det är rosa! grattis till mig). å andra sidan hatar jag att jag vill vara med honom hela tiden, min självständiga sida får backa rejält. jag tycker verkligen verkligen om att ha honom där vid min sida när jag sover, äter, skrattar, allt. jag tycker mindre om att han befinner sig 60 mil härifrån i helgen (jag vet fag hag, ingenting mot dig, men jag jämför bara med mig själv just nu). jag tycker om det faktum att eftersom allt är så nytt är fortfarande allting så bra. jag hatar att jag bara går och väntar på smällen, att någon av oss ska upptäcka något hos den andra som den verkligen inte kan tolerera.


men han vill följa med mig till sri lanka. även om det inte händer så visar det att han kan se oss tillsammans om ett halvår. det är värt mer än guld i min värld.