Drottning Kokos

då och då händer saker som får en att inse hur sårbar man faktiskt är. samtidigt slår det en hur mycket man har att förlora. inte bara det självklara som vänner, familj och pojkvän utan faktiskt hur mycket i ens liv som är viktigt och kan tas ifrån en.

lillebror kommer upp i helgen. det snackas på allvar om att han ska flytta upp. det skulle kännas så himla bra att ha en familjemedlem i samma stad, av många anledningar. jag är extra glad för att det är han som kommer. jag vill verkligen börja hänga mer med min bror. innerst inne älskar jag ju honom, om så bara för att vi delar gener. men det kan även bli så att en dag är han det enda jag har. då gäller det att ha ett starkt band från början.

mitt liv är så bra just nu, det är nästan läskigt. och jag mår bra i det. men som vanligt går jag och väntar på kraschen. men med insikt om sårbarhet kanske insikten om att fånga dagen och ta vara på lyckan när den finns kommer? jag vet inte. jag vill liksom inte gå och grubbla över hur nästa år blir och hur saker och ting kommer att lösa sig utan jag vill känna att söndagen kommer flyta perfekt och sen ta resten efter det.

osammanhängande värre...


dags att prova morgondagens kläder och sen sova. ensam. för första gången på länge. saknar honom redan.