Drottning Kokos

hmmm... vet inte om jag plågar mig själv, men jag sitter och tittar på bilder på n. och visst, det hugger till, det gör ont, men jag vet inte varför för killen på bilderna är inte min n, min chewie. det är någon som är söt och spexig och har grymma armar men det är inte min n. det känns väldigt skönt. antagligen kommer alltid något sticka till varje gång jag ser honom men han var min första pojkvän, den första jag någonsin älskade så det ska vara så. jag är bara glad över att vi inte hatar varandra, att vi fortfarande vill prata med varandra ibland och att han ännu inte har skaffat ny flickvän. jag hoppas det dröjer ett tag för ju längre det dröjer, desto mer betyder det i min värld att vårt förhållande var viktigt och på riktigt för honom och han inte nöjer sig med mindre. alltid en tröst.

det känns faktiskt som om jag är på väg att komma över det hela nu. på tiden, efter 7 månader. men nu är det på riktigt, inte bara som jag säger. jag vill verkligen gå vidare nu, jag vill inte hänga mig fast vid minnen och känslor. jag vill träffa någon ny som kan ta mig med storm och som kan hantera mig. på riktigt. jag vill hitta någon som jag kan vara 100 % mig själv med. drömma kan man alltid.

love is in the air. oo, love is in the air...