mr d
jag vill ha allt han kan erbjuda mig: vännerna, hobbiesarna, hans yrke och framförallt hans familj. jag vill ha det så mycket att det nästan värker i mig. frågan är dock - vill jag ha honom? jag tror inte det. trots att det inte är någon som jag kan vara så mycket mig själv med som med honom vet jag likaväl att vi skulle inte fungera ihop eftersom vi inte lever i en utopi. jag vet för mycket om honom redan som jag inte skulle tolerera i ett förhållande. men jag vill vara del i den familjen, mer än bara som en vän som kommer förbi en gång vart annat år. man är alltid välkommen, alla är helt underbara och naturliga och trevliga. det är bara att inse, jag är kär i d's familj. det finns värre öden.
Kommentarer
Trackback