hjärnskrynklare

"lätt ångest" är tydligen det jag har. då tycker jag synd om dem som har svår.

hade mitt första av fyra samtal idag. började nästan gråta när jag pratade om n. vet inte varför egentligen. skyller på att jag hade dragit en upp en massa saker innan jag började prata om honom. men oj vad vissa saker kommer i ett helt annat ljus. plötsligt känns mina reaktioner inte alls lika konstiga, som att jag kände mig utanför i gymnasiet. jävla högstadieskit. och det bara på 45 minuter.

känner mig mest som om jag har gått igenom en mangel egentligen. inte bara på grund av att jag pratat ut idag. allt är bara som kaos och jag känner att jag egentligen inte har någon koll. men så är det iofs nästan alltid i min värld, fast kaoset brukar vara lite mer organiserat. vill helst av allt bara hem och sova. eller prata skit med k över en kopp te.

tydligen hade jag en bra förmåga i att kunna bestämma mig för att nu ska jag ha det här förhållandet med n (till exempel). alltid bra att höra. kanske det är dags att sluta älta saker överhuvudtaget då?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback