hans territorium
jag visste nästan från början att det skulle bli så här. jag gav mig in på hans territorium, det som inofficiellt var hans. och till råga på allt var jag tvungen att hångla en dm ifrån honom. förstår inte varför. hade lika gärna kunnat låta bli. visat det respekt för honom så som jag hoppas han visar respekt för mig.
allt är egentligen stor j:s fel. han sa att chewie hade hånglat, och det var som att sätta på en kran. fem minuter senare sa han att det var någon i vit overall, vilket kunde ha varit typ 50 andra personer. men efter det så började jag gråta så fort jag såg mitt ex, oavsett vad han gjorde.
det som gör mest ont är att han verkligen inte vill ha mig längre. hade han bara visat något intresse hade det inte känts så som det känns just nu. han får mig att känna mig oälskvärd och jag hatar det. jag vet någonstans innerst inne att det inte är så, men har man en gång fått in den känslan i kroppen är det svårt att komma bort från den. jag vill så gärna känna att jag är mer värd, vilket jag vet att jag är, men jag vet inte vart jag ska börja.
tack fag haf och s för att ni får mig att känna mig något så när normal, annars vet jag inte vad jag hade gjort.
hädanefter är squvalp hans. nästan sjöslaget också. så kul är det inte. jag behöver mina saker, där han inte är inblandad. han ska få sitt territorium så kan jag skapa mitt. jag önskar bara att jag inte älskade honom längre. han är inte värd min kärlek.
om jag inte kan berätta sanningen för min psykolog, hur ska jag då kunna erkänna den för mig själv?
allt är egentligen stor j:s fel. han sa att chewie hade hånglat, och det var som att sätta på en kran. fem minuter senare sa han att det var någon i vit overall, vilket kunde ha varit typ 50 andra personer. men efter det så började jag gråta så fort jag såg mitt ex, oavsett vad han gjorde.
det som gör mest ont är att han verkligen inte vill ha mig längre. hade han bara visat något intresse hade det inte känts så som det känns just nu. han får mig att känna mig oälskvärd och jag hatar det. jag vet någonstans innerst inne att det inte är så, men har man en gång fått in den känslan i kroppen är det svårt att komma bort från den. jag vill så gärna känna att jag är mer värd, vilket jag vet att jag är, men jag vet inte vart jag ska börja.
tack fag haf och s för att ni får mig att känna mig något så när normal, annars vet jag inte vad jag hade gjort.
hädanefter är squvalp hans. nästan sjöslaget också. så kul är det inte. jag behöver mina saker, där han inte är inblandad. han ska få sitt territorium så kan jag skapa mitt. jag önskar bara att jag inte älskade honom längre. han är inte värd min kärlek.
om jag inte kan berätta sanningen för min psykolog, hur ska jag då kunna erkänna den för mig själv?
Kommentarer
Trackback