tillgänglighet

han är alldeles för tillgänglig och "där" för mig.

varför kan jag inte bara acceptera att det är bra? det är så här det ska vara! jag ska inte behöva ha ångest varenda gång jag träffar honom. jag ska kunna säga vad jag tänker på utan att tro att han ska springa. det är dags för mig att växa upp nu.

det var så mysigt igår, precis vad jag behövde. jag behöver lite "normalitet" bland allt annat, lite på mina tider och mina villkor.




jag har kommit på vad jag vill göra med min tid nästa år, men jag måste tänka igenom det ordentligt. det kommer i så fall vara det största jag någonsin gjort, på gott och ont. jag vet inte om det är värt det, men åååh vad roligt det skulle vara!!! tänka tänka tänka..

dags för lite kick nu. inte alls sugen men så är det ibland.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback