Drottning Kokos

är jag lycklig? jag vet inte. ibland, korta stunder, känns det som det. jag är helt tillfreds och vad som kan kallas i harmoni med världen. men oftast, för det mesta, är det något som skär sig. jag behöver nödvändigtvis inte veta vad det är, det känns bara som om jag går i otakt med omvärlden.

det känns återigen som om jag inte hinner med mitt eget liv. jag utför det, men hinner inte leva det. det är sorgligt. ens liv är något man ska få uppleva, känna och minnas. jag kommer bara veta att jag har gjort det här och det där, men minnas det? det tvivlar jag på.

är det så att när man väl upplevt kärlek är ens liv inte komplett utan det? om inte, varför letar jag då konstant efter någon att dela min vardag med? innan n klarade jag mig bra själv. det gör jag för det mesta nu också, men den tomhet som jag känner kom med honom. när jag var med honom. nu vet jag hur det känns att vara ensam med någon och det är ingen rolig känsla. ungefär det jag känner just nu. det känns som om ingenting kan göra det mindre tomt i ditt liv. jag vet att det finns någon eller några därute som kan göra det bättre, men just nu hjälper inte det. jag känner mig ensam och inte på ett bra sätt. jag hatar den här känslan, jag vill bara att den ska försvinna. nu.