Drottning Kokos

det är inte mycket jag saknar från gymnasiet. gymnasiet var en tid fylld av dålig självkänsla och en distinkt känsla av att aldrig känna sig riktigt hemma. jag hittade inte någonstans där jag (nästan) kunde vara mig själv förrän sista terminen i trean och då var det för sent. gymnasiet var inte min tid i rampljuset.

det är inte mycket jag saknar från gymnasiet. men en sak fattas mig: min förmåga att skriva. min förmåga att kunna skriva om mina känslor på ett barnsligt och pretantiöst sätt. på ett sätt som hon gör, vars blogg jag precis hittade. det är en del av mig som försvunnit när självkänslan och behörigheten sakta kommit smygande. tänk om jag kunde hitta den igen. tänk om jag kunde börja skriva igen så som jag gjorde då. tänk om "fredagskväll" äntligen kunde bli något mer än en massa stycken som vagt hänger samman.

det är inte mycket jag saknar från gymnasiet. jag var trots allt inte en person jag kunde stå för. men ändå vill jag hitta tillbaka till den del jag saknar, den del som aldrig kände sig hemma på högstadiet men som äntligen fick någonstans att vila på gymnasiet.

jag vill bli lite pretantiös igen. det skulle nog se fint ut bredvid min arrogans.