man skulle alltså blivit ekonom...

jag vet inte om det är meningen att man ska känna såhär när man börjar se slutet av sin utbildning, men jag börjar undra om jag verkligen vet vad jag vill. vill jag bli folkrättsjurist, en sann idealist som ensam ska försöka rädda världen? eller vill jag bli arbetsrättare och kämpa för dem som kanske inte kan själv?

helst av allt vill jag fixa saker: fester, events, festivaler, men hur mycket cred är det egentligen? hur kan jag göra världen lite bättre genom få människor fulla på ett snyggt sätt? och vill jag verkligen fastna i bröllopfixarfällan? jag skulle dö om jag var tvungen att göra att rosa bröllop.

jag får väl hoppas att även ideella organisationer behöver någon som kan fixa deras events.

gaah, jag vill bli en pr-människa! the horror.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback