Drottning Kokos

jag hatar att känna såhär. jag känner mig oprioriterad, lite oduglig och allmänt okunnig. vi har knappt tid att ses och när vi väl gör det så pratar han bara om sin matte och alla styrelser han sitter/ska sitta i. han pluggar trippelt (not kidding) och sitter i typ fyra styrelser. nästa år ska han antagligen sitta i forum syds styrelse, något som skulle vara en dröm för mig. det känns som om han inkräktar på min dröm, det som jag alltid (?) har velat göra och har antagligen mycket större möjlighet att få göra det också eftersom han har en mycket ovanligare utbildning än mig. ja, jag är avundsjuk och det är fruktansvärt ocharmigt. jag vill också göra allt som han gör. men framförallt vill jag att han ska lägga ner lite av sitt engagemang och lägga mer tid på mig. jag skiter i om det är barnsligt och själviskt, det är det jag känner.