bergochdalvana
när jag är själv vill jag vara med honom, när jag är med honom vill jag vara själv. kan jag inte bara bestämma mig, vara stabil för en gångs skull? för bara en månad skulle jag vilja känna samma sak och må bra i det. jag vill inte pendla upp och ner som nån jävla bergochdalbana.
jag undrar hur det skulle kännas, stabilitet. om det är som att leva i vardagen och bara glida med och kunna göra. eller är det ingen klump i magen och förmåga att koncentrera sig längre än 10 min på en sak. eller att alltid kunna stå för det man känner. oavsett så längtar jag efter det. jag har en illusion att om stabiliteten väl får sin givna plats i mitt liv kommer den för alltid stanna där. jag kommer inte sakna mina toppar och dalar.
eller så är gräset grönare på andra sidan, att stabila längtar efter lite känslosvallnigar, att aldrig veta hur man kommer känna under dagen.
det är inte stabilitet i omgivningen jag saknar, såsom vänner pojkvän och jobb, utan stabilitet inombords. att veta att idag mår jag bra när jag vaknar och kommer göra det resten av dagen om inget oförutsett händer. stabilitet är det jag önskar mig mest av allt.
jag undrar hur det skulle kännas, stabilitet. om det är som att leva i vardagen och bara glida med och kunna göra. eller är det ingen klump i magen och förmåga att koncentrera sig längre än 10 min på en sak. eller att alltid kunna stå för det man känner. oavsett så längtar jag efter det. jag har en illusion att om stabiliteten väl får sin givna plats i mitt liv kommer den för alltid stanna där. jag kommer inte sakna mina toppar och dalar.
eller så är gräset grönare på andra sidan, att stabila längtar efter lite känslosvallnigar, att aldrig veta hur man kommer känna under dagen.
det är inte stabilitet i omgivningen jag saknar, såsom vänner pojkvän och jobb, utan stabilitet inombords. att veta att idag mår jag bra när jag vaknar och kommer göra det resten av dagen om inget oförutsett händer. stabilitet är det jag önskar mig mest av allt.
Kommentarer
Trackback