farfar
vi har aldrig haft vidare bra kontakt, jag och farfar. oss barnbarn har han aldrig riktigt vetat hur han ska hantera. ändå känns det väldigt jobbigt när man pratar med honom kanske en gång om året och då märker hur mycket äldre han har blivit. idag hörde jag inte ens vad han sa till mig mestadels av tiden.
jag funderar över när man ska ge upp, om det inte är hans tid snart. jag vet att det kanske är elakt, men han bor själv i ett hus, är 94 år och blind. visst, man vill väl alltid hellre leva än dö och döden skrämmer en nog fastän man är över 90 år, men är det värt det?
jag kan inte mer än önska och hoppas och jobba på att mina barn får en bättre relation till sina far- och morföräldrar. med mamma vet jag att det inte kommer bli ett problem, hon har velat bli mormor sen jag föddes, men pappa... ja, vem vet? vi får jobba på det ihop, jag och mamma. när det nu blir aktuellt. för mina barn ska ha en "riktig" morfar.
jag funderar över när man ska ge upp, om det inte är hans tid snart. jag vet att det kanske är elakt, men han bor själv i ett hus, är 94 år och blind. visst, man vill väl alltid hellre leva än dö och döden skrämmer en nog fastän man är över 90 år, men är det värt det?
jag kan inte mer än önska och hoppas och jobba på att mina barn får en bättre relation till sina far- och morföräldrar. med mamma vet jag att det inte kommer bli ett problem, hon har velat bli mormor sen jag föddes, men pappa... ja, vem vet? vi får jobba på det ihop, jag och mamma. när det nu blir aktuellt. för mina barn ska ha en "riktig" morfar.
Kommentarer
Trackback