vägen är längre än man tror
jag vet inte riktigt vad jag ska skriva... antar att jag borde säga att jag mår helt ok nu. det blev ohållbart så jag var tvungen att gå till studenthälsan och 15 minuter senare började ångesten sakta men säkert lätta. kan bero på att jag nu ska få gå i KBT på Danderyds sjukhus. kan även bero på att jag fick prata med någon utomstående. men nu ska jag iaf lära mig hur jag ska hantera mina små ångestattacker. väldigt skönt.
jag och 2-metersmannen är helt ok nu. det har varit lite upp och ner den här veckan och båda två har höjt garden rejält. men man gör väl det naturligt när det krisar. jag har insett nu att min ångest har ingenting med honom att göra mer än vi kanske har gått lite fortare fram än jag kunnat hantera.
jag är sakta men säkert på väg tillbaka. det känns bra.
jag och 2-metersmannen är helt ok nu. det har varit lite upp och ner den här veckan och båda två har höjt garden rejält. men man gör väl det naturligt när det krisar. jag har insett nu att min ångest har ingenting med honom att göra mer än vi kanske har gått lite fortare fram än jag kunnat hantera.
jag är sakta men säkert på väg tillbaka. det känns bra.
Kommentarer
Trackback