de stora frågorna
ett av livets stora mysterier är hur man kan ha det teoretiskt bra men må skit.
jag har:
- en lillebror som jag tycker om mer och mer för varje år
- en pojkvän som jag älskar
- fantastiska vänner (när jag väl träffar dem)
- en mysig katt
- ett stimulerande jobb
- en utbildning som slår det mesta
- lägenhet i centrala stockholm
- mat på bordet
- två underbara föräldrar som fortfarande är gifta
osv. men ändå så är allt skit och jag vill bara hem och dra täcket över huvudet och sparka på katten. jag kan inte förstå hur det går ihop. jag BORDE ju må fucking great. jag känner mig verkligen som en bortskämd snorunge som har allt men ändå inte är nöjd. men jag vill ju vara nöjd med det jag har, vilket jag är. jag mår bara inte bra med det jag är nöjd med.
egentligen så ska jag väl sitta på ett absurt uttråkande jobb, det enda som jag gör på fritiden är att träna och träffa vänner och pojkvän och så ska det vara bra. då mår jag bra. men jag vill inte ha det så. jag vill ha allt. men då känner jag att jag inte räcker till. det är kanske det som är problemet. jag kan aldrig vara den jag vill vara.