tonårssmärta
det är ganska kallt i min lägenhet just nu, men även ganska rent. klockan är elva och jag längtar mest efter sängen.
jag vill skriva svårmodiga tonårsdikter igen. de är så fina i sin enkelhet i synen på livet. allt är smärta.
jag försöker att inte se det så längre. jag försöker att inget ska göra ont och att ljusglimtarna i vardagen är det viktiga. men mycket är fortfarande smärta. sådant som inte alltid borde vara det. sådant som är ångest egentligen och som då på riktigt är något annat. det jobbiga är att till och med glädje kan vara smärta. den dåliga smärtan. i sådana stunder har jag svårt att tycka om mig själv. men jag jobbar på det varje dag för det är viktigt att tycka om sig själv. ibland blir livet lättare då.
jag vill skriva svårmodiga tonårsdikter igen. de är så fina i sin enkelhet i synen på livet. allt är smärta.
jag försöker att inte se det så längre. jag försöker att inget ska göra ont och att ljusglimtarna i vardagen är det viktiga. men mycket är fortfarande smärta. sådant som inte alltid borde vara det. sådant som är ångest egentligen och som då på riktigt är något annat. det jobbiga är att till och med glädje kan vara smärta. den dåliga smärtan. i sådana stunder har jag svårt att tycka om mig själv. men jag jobbar på det varje dag för det är viktigt att tycka om sig själv. ibland blir livet lättare då.
Kommentarer
Trackback