Drottning Kokos

mycket har varit bra den senaste veckan. jag är inte längre obeskrivligt arg och irriterad på 2mm. han är världens bästa. jag saknar honom så det är helt sjukt. jag har sett kandy och sigiriya, lite mer än colombo alltså. igår fick jag reda på att jag fått ett kvalificerat sommarjobb som ger mig helt ok med pengar och ledigt i augusti. idag fick jag den goda nyheten att jag får tillbaka en massa på skatten. nu kan jag inte bara betala tillbaka alla mina skulder, jag har även råd att köpa lite saker till den nya lägenheten och hälsa på vänner i sommar. so far so good, det var länge sen jag var så glad.

sen kom det förbannade svaret på cellprovet. jag måste tillbaka för nya prover. och jag VET att det med största sannolikhet inte är någon som helst fara och att jag överreagerar, men jag är jätterädd att något är fel på mig. något som är så fel att det kommer leda till att jag inte kommer kunna få barn. eller något ännu värre. jag vet att sannolikheten är liten och om det är något allvarligt så har de fångat det tidigt, men jag är inte redo att genomgå allt skit det skulle innebära att ha cancer eller något annat spännande man kan få i livmodern. och jag kan inte kolla det förrän om tidigast tre veckor. så det innebär tre veckors grubblande i sri lanka och säkert lika många hemma. jag kommer inte kunna tänka på något annat, känns det som nu. men jag ska ringa och prata med dem imorgon och boka tid. förhoppningsvis kan barnmorskorna lugna mig lite. men det lär ju vara en stackars receptionist som bokar in min tid.

jag får försöka fokusera på det som är bra, jobbet, skatten och 2mm. för det är jag så bra på... men faktum är att det är många fler bra saker i mitt liv just nu än dåliga, men som vanligt är de alltid de dåliga nyheterna som tar över. rädsla övervinner alltid alla andra känslor. nu vill jag bara hem till sverige och mamma. mamma är alltid bäst i sådana här situationer.