Drottning Kokos

jag saknar honom helt ofantligt. det är väl det närmaste jag kommer. av någon anledning gör det inte speciellt ont, men bara tanken på att ta en promenad utan att kunna hålla honom i handen får mig att börja gråta. jag hatar att han upplever en massa saker utan mig. att han lär känna nya personer, får se nya platser utan att jag är där. såklart att det är själviskt och jävligt, men vi är ett team. jag vill inte uppleva saker utan honom. jag vill att han ska vara med mig hela tiden så han vet vad som händer i mitt liv. i alla fall vara på samma ställe som mig så man kan uppleva sakerna runt omkring ihop. det räckte med sri lanka tyckte jag, men nu är det usa och sundsvall/härnösand också. sen får det vara nog ett bra tag. jag vill inte mer nu. 5 veckor till, sen riktigt länge tills nästa gång. lova det.