a change is gonna come
jag och min roomie annie-pannie diskuterade personliga forandringar haromdagen. jag har funderat pa det sen dess. dels hur mycket jag har forandrats de senaste 10 aren (tur ar val det) men aven vad som orsakar dessa forandringar. och ar det bara bra forandringar som har hant mig? hmmm....
jag var tidigare blyg och trodde inte jag dog. lite sa ar det fortfarande, men oftast blir jag forvanad over att folk inte ser mitt fulla potential. halla, jag ar faktiskt liiiite battre an alla andra. sa ni vet det. och, ja, jag ar inte bara mindre blyg, jag ar aven mer odraglig.
for 10 ar sedan visste jag precis vad jag ville gora med mitt liv. jag skulle vara fardig journalist vid det har laget. nu har jag ingen aning var jag kommer vara nasta ar. en examen rikare, men ett jobb fattigare kanske? en osakerhet som for tva ar sedan hade gett mig angest nog att banka mig i sangen, men som nu kanns mest som en utmaning och en mojlighet att faktiskt lata mig hitta precis det jag vill gora med mitt liv.
mycket mer an sa har hant, men vem ar intresserad av en uppradning av mina forandringar? inte ens jag, tror jag.
jag borde blogga oftare. men varje gang jag forsoker blir det trakigt och javligt. alla andra verkar skriva sa spannande och intressant om sina liv (ja, ett besok fran gamla drottning kokos dar). eller sa bara svaljer jag all sjalvmedvetenhet och skriver tre trakiga inlagg om dagen. eller i veckan i alla fall. jao, varfor inte?
jag var tidigare blyg och trodde inte jag dog. lite sa ar det fortfarande, men oftast blir jag forvanad over att folk inte ser mitt fulla potential. halla, jag ar faktiskt liiiite battre an alla andra. sa ni vet det. och, ja, jag ar inte bara mindre blyg, jag ar aven mer odraglig.
for 10 ar sedan visste jag precis vad jag ville gora med mitt liv. jag skulle vara fardig journalist vid det har laget. nu har jag ingen aning var jag kommer vara nasta ar. en examen rikare, men ett jobb fattigare kanske? en osakerhet som for tva ar sedan hade gett mig angest nog att banka mig i sangen, men som nu kanns mest som en utmaning och en mojlighet att faktiskt lata mig hitta precis det jag vill gora med mitt liv.
mycket mer an sa har hant, men vem ar intresserad av en uppradning av mina forandringar? inte ens jag, tror jag.
jag borde blogga oftare. men varje gang jag forsoker blir det trakigt och javligt. alla andra verkar skriva sa spannande och intressant om sina liv (ja, ett besok fran gamla drottning kokos dar). eller sa bara svaljer jag all sjalvmedvetenhet och skriver tre trakiga inlagg om dagen. eller i veckan i alla fall. jao, varfor inte?
Kommentarer
Trackback