framat till datiden
mitt liv kanns lsom om jag ar med i en musikvideo dar jag star pa en tunnelbanestation. jag ror mig jattesakta, medan alla andra runtomkring mig ror sig jattesnabbt. jag kommer ingenstans i livet medan alla andra verkar rusa in i sina framtider. ar det sa? jag vet inte... men alla mina vanner verkar ta examen nu (inte sa konstigt, men anda) 2mm har fatt fast jobb, han har numera statstjansteman pa heltid. men jag, jag sitter har i ett annat land och gor saker om inte ger mig nagonting. sjalva vistelsen ger mig massor, men praktiken... jag star still. min uppsats har det inte hant nagot med sedan jag kom hit. jag ar samma nu som da, fastan jag vet att det inte ar sa.
jag vill framat, uppat, utat, men star och stampar pa samma stalle hela tiden.
ar det verkligen sa?
jag vill framat, uppat, utat, men star och stampar pa samma stalle hela tiden.
ar det verkligen sa?
Kommentarer
Postat av: Cicci
Hej gumman!
Du är inte ensam om att tycka att du står stilla.. Hemma i Göteborg går tiden både sakta och fort på samma gång.. Jag stampar i kvicksand och blir bara mer och mer stressad för varje dag som går.. Vad ska jag ta mig för med mitt liv? Stabiliteten är icke existerande och samtidigt så väldigt närvarande..
Njut av alla intryck du kan ta och glöm inte att livet är ett bananskal som du kan halka fram på när du minst anar det!
Puss
Trackback